Kissnödigheten - Jag = 0-1
I dag var det min tur att hämta hem Mille från dagis efter jobbet.
Det finns en bilväg som är mycket närmare dagis än den jag brukar ta, men den gatan kallar jag för arga gatan för där är både bilister och fotgängare som galna. Folk tutar och skriker åt varandra och fotgängarna är självmordskandidater allihopa och bara kliver ut i gatan utan att se sig för, så den gatan/korsningen ( St Eriksgatan-Fleminggatan) undviker jag gärna.
I dag kände jag att jag lika gärna kunde parkera av bilen hemma innan jag hämtade Mille, så jag körde hela vägen hem. Kände även att jag började bli kissnödig men det var ännu ingen fara, har ännu inte lärt mig att numera går nödigheten från 0 till 1000 på 2 minuter oavsett om det är 2 droppar eller 100 tack vare att bebis ligger emot.
Så när jag står vid parkeringsautomaten och ska försöka få ut en biljett så blir jag plötsligt superkissnödig!
Då låser sig förstås hela automaten och jag får inte ut mitt Visakort. Vad gör man? Jag försöker rycka ut det, men automaten håller fast kortet. Trycker förtvivlat på knapparna men inget händer....börjar svära lite för mig själv samtidigt som bena går mer och mer i kors. Bor iofs 5 minuters gångväg bort men man kan ju inte lämna kortet i automaten för att springa hem o pinka, då kan ju nån ta kortet. Så jag gör ett nytt försök att rycka ut kortet och den här gången lyckas jag få ut det.
Det är en timme kvar tills det är tillåtet att parkera där jag parkerat bilen och lapplisorna har kommit på att många fuskar på gatorna runtomkring oss, så dom åker ofta runt och spanar där. Så jag vågar inte annat än att leta efter en annan automat och ser en ca 30 meter bort. Jag är nu super-super-kissnödig och får till en konstig gångstil med bena mer eller mindre helt i kors och tar mig fram till automaten, hoppas den funkar nu då!
Det gör den. Fast nu måste jag gå tillbaka och lämna lappen i bilen också, 30 meter till mot bilen! Flås, flås!
In med lappen, lås bilen och nu börjar gatuloppet mot porten och den väldigt efterlängtade toan där hemma.
Kan säga att det i alla fall till slut slutade lyckligt utan någon pinsam pöl varken i trapphuset eller hissen (för denna gången), fast lite minnesförlust har jag från den sista gångsträckan. ;)
Så det kan bli...
Det finns en bilväg som är mycket närmare dagis än den jag brukar ta, men den gatan kallar jag för arga gatan för där är både bilister och fotgängare som galna. Folk tutar och skriker åt varandra och fotgängarna är självmordskandidater allihopa och bara kliver ut i gatan utan att se sig för, så den gatan/korsningen ( St Eriksgatan-Fleminggatan) undviker jag gärna.
I dag kände jag att jag lika gärna kunde parkera av bilen hemma innan jag hämtade Mille, så jag körde hela vägen hem. Kände även att jag började bli kissnödig men det var ännu ingen fara, har ännu inte lärt mig att numera går nödigheten från 0 till 1000 på 2 minuter oavsett om det är 2 droppar eller 100 tack vare att bebis ligger emot.
Så när jag står vid parkeringsautomaten och ska försöka få ut en biljett så blir jag plötsligt superkissnödig!
Då låser sig förstås hela automaten och jag får inte ut mitt Visakort. Vad gör man? Jag försöker rycka ut det, men automaten håller fast kortet. Trycker förtvivlat på knapparna men inget händer....börjar svära lite för mig själv samtidigt som bena går mer och mer i kors. Bor iofs 5 minuters gångväg bort men man kan ju inte lämna kortet i automaten för att springa hem o pinka, då kan ju nån ta kortet. Så jag gör ett nytt försök att rycka ut kortet och den här gången lyckas jag få ut det.
Det är en timme kvar tills det är tillåtet att parkera där jag parkerat bilen och lapplisorna har kommit på att många fuskar på gatorna runtomkring oss, så dom åker ofta runt och spanar där. Så jag vågar inte annat än att leta efter en annan automat och ser en ca 30 meter bort. Jag är nu super-super-kissnödig och får till en konstig gångstil med bena mer eller mindre helt i kors och tar mig fram till automaten, hoppas den funkar nu då!
Det gör den. Fast nu måste jag gå tillbaka och lämna lappen i bilen också, 30 meter till mot bilen! Flås, flås!
In med lappen, lås bilen och nu börjar gatuloppet mot porten och den väldigt efterlängtade toan där hemma.
Kan säga att det i alla fall till slut slutade lyckligt utan någon pinsam pöl varken i trapphuset eller hissen (för denna gången), fast lite minnesförlust har jag från den sista gångsträckan. ;)
Så det kan bli...
Kommentarer
Trackback
