nijomisi

I dag kommer min fina syster och hennes barn mer eller mindre hittvingade av mig.
När abstinensen blir för svår så gör man nästan vad som helst för att få dom att komma hit, den här gången var tricket att betala för tågbiljetten. ;)

I går kom då äntligen barnvagnen som Jonas och jag köpt, så nu står den i vardagsrummet, omonterad, men ändå tillräckligt för att kunna provköras lite i hallen fram och tillbaka och sätta min längtan till liv.
Jonas åkte iväg till landet igår kväll så det kliade rejält i fingrarna när vagnen stod där och jag och min tröga hjärna inte lyckades få ihop hur delarna skulle sitta. Bara att vänta tills syrran kommer och se om hon lyckas...hon har ju i alla fall lite erfarenhet av såna här "svåra" grejor.
Är väl egentligen ingen brådska, är ju 3,5 månad kvar tills bebisen kommer, men ändååå...

Pratade med Jonas i telefon i går kväll och berättade att jag börjat på ett försök att montera ihop vagnen men att det inte gått så bra, eftersom bakhjulen sitter helt löst...
Fick bara ett mumlade till svar "Du har väl inte haft sönder vagnen va?"...
Skönt att man har ett sånt förtroende från sin kära sambo.
Krävs rätt mycket våld för att ha sönder en barnvagn.

I morse när jag vaknade liggandes på högra sidan och la jag mig sen på rygg, så var magen helt sne!
På vänstra sidan var magen mjuk och platt och på högra sidan var det en hård, avlång bula.
Såg lite roligt ut faktiskt, har inte tänkt på det förut. :)
Läste på nätet att den hårda "bulan" är bebisen som glidit till den sidan mamman ligger på.
Underbart att kunna känna lite på honom(även om det var magen jag kände på förstås) men jag kunde känna lite av hans kropp utanpå.
Hoppas nu att dessa sista 107 dagarna bara rusar iväg, för nu längtar jag snart ihjäl mig.
Nu måste jag gå och övningköra lite vagn igen! :)