nijomisi

Jag är inte religiös, men efter den här morgonen så tackar jag min GUD att jag vaknade när jag gjorde!

 

Hörde att Wilmer lät och tack och lov så vaknade jag på en gång och tittade på honom, annars brukar jag kunna blunda en liten stund till innan jag vänder mig om och matar för jag är så trött, men inte den här gången.

När jag vänder mig så ser jag att Wilmer har lyckats vända på sig, så han ligger med fötterna åt mitt håll och huvudet åt Jonas och så har han fått Jonas täcke över ansiktet!

Jag ryckte snabbt upp honom i famnen och tände lampan, han var helt röd i ansiktet och såg livrädd ut. :(

Blir gråtfärdig när jag tänker på vad som hade kunnat hänt om jag inte vaknat, då hade vi nog inte haft någon Wilmer mer. 

Jag som skrev om PSD i går... och så händer det här morgonen efter. 

 

Så efter den hårda läxan är det slutsovet mellan oss för Wilmers del, nu har jag bäddat ordentligt åt honom i spjälsängen och så ska han sova där framöver.

Har pallat upp med kuddar i midjehöjd under lakanet så han inte kan rulla runt.

Jag känner mig fortfarande lite skakad fast det gått några timmar sen dess, och tankarna på vad som kunde hänt snurrar i huvudet på mig. Livet är så skört, men jag tror att hans tre skyddsänglar (mormor, morfar och farfar) vakar över honom, det var nog dom som väckte mig.

 

Det gick förstås inte att sova mera sen, så jag gjorde i ordning Wilmer och mig själv och så promenerade vi med Jonas hela vägen till hans jobb. En kylig men skön morgon.

 

Lite senare i dag ska vi träffa Karolin över en fika. 

Och i kväll är det Grey´s anatomy igen. 

Kissekatten fyller 10 år idag. 

Blir nog en bra dag till slut i alla fall.