nijomisi

Fina, fina lilla mamma.
Grattis på din 66-års dag, var du än befinner dig.

Kan inte låta bli att fantisera om vad vi skulle ha gjort i dag, om du hade funnits.
Jag och Wilmer hade nog varit hemma hos dig i huset. Ytterdörren hade stått öppen, och vi hade suttit varsin köksstol på verandan och njutit i solen en stund.
Du hade suttit med Kurirentidningen och penna i knäet med benen i kors, och blundat mot solen och sagt "vad skönt det är nu..." För att sen öppna tidningen och letat fram ett Sudoku eller korsord.

Dina krokos hade börjat visa sig och påskliljorna hade antingen knoppar eller redan börjat blomma.
Radion hade stått på i vardagsrummet som vanligt, och spelat Rix FM så man svagt hörde musiken från verandan.

Jag hade känt mig hemma, så som jag sen vi sålde huset, aldrig har haft samma känsla nånstans.

Efter ett tag hade vi nog gått ut med vagnen. Wilmer hade älskat dig och du hade älskat honom så som du alltid älskat och skämt bort dina andra barnbarn...
Vill inte skriva mer nu, känns för jobbigt. För allt det här jag skriver kommer ju aldrig att hända, det är bara fantasier.

Allt jag vill säga är att jag saknar dig! Önskar att du fått träffa min lilla kille, han är underbar.
Hoppas att du blir ordentligt firad av pappa, mormor, farmor, farfar och alla andra som finns där du är.

Jag älskar dig!