Här är jag!
Nu var det ganska länge sen jag skrev senast, tiden räcker inte riktigt till när man har en liten. Om jag fick välja så hade dygnet gärna fått ha ett par timmar extra och det är säkert många fler småbarnsföräldrar som säger samma.
Just nu sitter jag på ett sånt tjusigt ställe som 7eleven och fikar, det här är min lilla egentid. :) Har just smällt i mig en alldeles för stor Browniebit, som dessutom bara smakade socker, och en minst lika smaklös liten latte.
Jonas råkade få med min plånbok som ligger i skötväskan, men några kronor lyckades jag skrapa ihop ändå.
Jag har haft våran lilla groda (Wilmer) dag som natt i flera veckor på raken utan att få bli avbytt, nu kände jag att jag behövde lite egentid innan vi ger oss in på en ny vecka igen.
Hemsk mamma jag är va?
Som jag skrev i förra inlägget så har lilla mormor somnat in för gott nu.
Hon har antagligen fått träffa många nära och kära var de nu än befinner sig, bland andra mamma.
Det är en tröst att mormor har det bättre nu, för hon kunde knappt varken se eller höra den sista tiden. Men för oss som är kvar här är det ju förstås bara en massa sorg som hon lämnar efter sig, men även en massa fina, roliga minnen.
Hon hade humorn med sig in i det sista, hade nära till skratt trots att hennes liv inte varit så roligt de senaste åren.
Så otroligt stark! Hon är verkligen värd att få ha det bra och jag hoppas att hon är lycklig.
Om drygt två veckor är det begravning igen. Tankarna kommer säkerligen att hamna hos mamma också, det var ju inte så länge sen vi tog farväl av henne.
Det är väl egentligen det jag är mest rädd för, att mormors begravning ska påminnas så mycket om mammas.
Det är i samma lokal så risken finns ju...
På broschyren vi fick av begravningsbyrån när mamma skulle begravas så stod det att man i går på ca 6 begravningar under en livstid.
Jag har snart gått på 5, tycker att det får räcka nu.
Nu hoppas jag att en massa glädjeämnen och lycka väntar vår släkt, för vi fått ta avsked av många nära och kära på kort tid.
En tillfällighet? Jag har ingen aning, men tre gånger när min vän Stina bjudit till fest så har en nära person till mig gått bort precis innan.
Farmor, mamma och nu mormor.
Hm..Stina om du läser detta, kanske är bättre att vi ses på stan eller nåt i stället för detta börjar bli lite läskigt. ;)
Men visst är det konstigt?
Nu känner jag att jag suttit här lite för länge på den här obekväma pallen - träsmak och ajaj i häcken.
Nu har jag fått ventilera lite tankar, tack för att du läste mitt svammel. :)
