nijomisi

I dag gjorde Wilmer och jag ett premiärbesök på öppna förskolan.

Han struntade totalt i kompisarna runt omkring honom, och koncentrerade sig med blicken fäst i leksaken jag lagt i händerna på honom samtidigt som han dregglade av upphetsning.

Efter ca 2 minuter började han gnälla till och sekunderna senare brista ut i ilsket gråt samtidigt som han slänger iväg leksaken.

Jaha, då var han trött på den...vi provar med en ny. Samma sak där efter ca 2 minuter...

Sägs att såhär små barn inte kan vara bortskämda, men jag vet inte jag. :)

Det där temperamentet blir inte att leka med när han blir äldre.

 

Ändå så var varken Jonas eller jag särskilt vilda som barn, jag var bestämd och ville gärna bestämma över kompisarna och hittade på en massa konstiga saker. Men aldrig det där att man blev tvärarg från den ena sekunden till den andra. Men samtidigt så är Wilmer den som ger ifrån sig ett stort leende så fort han slår upp ögonen efter vilan, så det är bara när leksaken blir tråkig eller när han tycker att jag krånglar för mycket när han ska bäddas ner i vagnen som han tjuter rakt ut. Nångång måste man ju få bli arg även som bebis. :)

 

Nu står reseväskan på sängen igen nästan färdigpackad.

I morgonkväll åker vi till K-holm igen för på fredag är det begravning av vår fina mormor.

Morfar är utom sig av sorg, han har fått låna min lilla övernattningslägenhet för att få komma ifrån ålderdomshemmet och rummet där mormor gick bort. 

Blir tufft på fredag.

 

Just nu väntar jag bara på att Jonas ska komma hem. 

Ska i väg och träna kl 19, det blir min lilla egentid och den är efterlängtad!

Även fast det innebär att jag måste göra hemska armhävningar.

I går somnade jag med huvudet på spjälsängskanten när jag skulle söva Wilmer, obekvämt som attans och nacken värkte och armen var bortdomnad när jag vaknade.

Får hoppas att jag inte somnar under träningen i dag...