Sådär...

...då var denna skojiga helg överstökad också.
Wilmer fortfarande förkyld och risig i magen, Jonas hade sin "mancold" som innebär att han kunde kola vippen vilken sekund som helst och jag åt något äckligt lösgodis i fredags som gjorde att jag legat och spytt och varit allmänt risig hela helgen. Jag sov bort hela lördagen...
Så roligt har vi haft det, och vi har inte fått ett dugg gjort.
 
Wilmer börjar äntligen bli sitt vanliga kinkiga jag igen. Dvs han äter fortfarande alldeles för lite och vägrar annat än välling och gröt (puréer och mosad mat går inte hem) men han äter i alla fall NÅGOT. När han var sjuk ville han inte äta alls och sov bara och jag höll på att gå upp i limningen.
Men nu börjar allt som sagt bli som vanligt igen. :)
Nu kan jag fortsätta att kämpa med att få honom att börja äta vanlig mat igen, envisa unge.
 
Vår kille är hela 7 månader nu.
När man sitter och håller honom emot sig i famnen som en kram, så har han börjat med att klättra upp med benen på magen på en, så han står man rumpan i vädret. Och så kan han stå i några sekunder, tror att han är fascinerad över hur hans ben funkar. :)
Vi tränar fortfarande på att få honom att sitta själv, det går i några sekunder innan det bär i väg åt något håll. Och han märker inte ens när han börjar tippa utan har kvar samma min och fortsätter att leka som att inget händer, ser ganska roligt ut. :)
Han har börjat prata med tydliga A:n. "Dadadanananana..." och så öppnar han munnen så mycket det går och gör den avlång varje gång han säger A:na.
Han har börjat få mer hår på skallen (tjohoo!) en riktig lintott har vi fått. :)
Inga tänder än. 
 
:)
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0