Sjuk
Det känns lite som att man fastnat i något slags mönster, och det kommer aldrig gå över.
För 2 veckor sen var Wilmer genomförkyld.
Förra veckan fick han öroninflammation, hög feber (39,4) och så tålde han inte penicillinet, så han kräktes och var rutten i magen. Några sekunder efter att han fått ny blöja, sprakade det till igen...även fast man väntat ut honom.
Nu tredje veckan är han genomförkyld IGEN och hade feber i går men inte i dag tack och lov. Han har ont i magen för han pruttar massa och har skrikit varannan timme natten igenom både lördag och söndag. Han vägrar att äta, han verkar ha ont i munnen/svalget också. Vi får bara i honom mat om han får en supp först. Han har spytt upp mjölken 4-5 ggr som vi fått i honom.
Det har varit så jobbiga veckor för både Wilmer och mig, men framförallt för Wilmer förstås. Skriver "mig" för Jonas har varit borta väldigt mycket i veckorna, så jag har tagit den största smällen.
På 1177 (sjukrådgivningen) säger de att man ska vända sig till sin BM och att det kan vara tandsprickning på gång...
Sista testet är morgongröten (som han normalt ÄLSKAR men har vägrat äta i helgen) äter han inte den så ringer jag BM för nu håller jag halvt på att oroa ihjäl mig.
Han är så kinkig med maten annars, men i helgen har vi fått i honom tok-lite. Bara i dag blev det totalt 2 flaskor välling ungefär, dvs ca 5,2 dl. :(
Denna maktlöshet...
