nijomisi

Visst är det nån reklam där en kvinnoröst säger "När du har bestämt dig"?

Hahaha. Den rösten hör jag i huvudet nu...om och om igen. 

Vad har jag bestämt mig för då?

Jo för att det är dags att ta mig i kragen och sluta grotta ner mig i sorg och elände.

Visst, det har hänt massor med hjärtkrossande saker som dragit undan marken under fötterna på en totalt.

Det har blivit en hård smäll och svårt att komma upp på fötter igen. Fortfarande efter 3 års tid så har jag lätt för att börja gråta när saknaden blir för stor.

 

Mamma har gått bort i cancer, en kompis har tagit sitt liv, farmor, mormor och morfar har gått bort och som grädden på moset så försvann min ena katt och jag vet inte om han har det bra hemma hos nån eller om han är död. Samtidigt så försökte vi bli gravida men det gick inte under 3 års tid.

Men jag är så trött på att känna mig ledsen, vill inte gråta mer...

Vi har vår fantastiska lilla pojke, och det är för hans skull jag måste skrärpa till mig.

Han har ärligt räddat mitt liv, nu måste jag finnas i till i hans liv.

 

Har alltid haft lätt för att gå upp i vikt, och de första månaderna efter mammas död så frossade jag i allt jag kände för.

Orkade inte bry mig. 

Dom kilona har jag kämpat med ett tag nu att få bort, men det är inte lika lätt som det var att få dom.

 

Har provat GI-metoden i en vecka, resultatet blev att jag som ensam i världshistorien gick UPP 2 kilo!

Hur är det ens möjligt?

Har nu provat "sopp-dieten" och druckit vidriga drycker och lagt mig hungrig 4 kvällar på raken. 

Vägde mig i morse och hade inte gått ner ett gram.

Så nu är nästa steg att vända mig till en dietist. 

Jonas börjar snart sin föräldraledighet och det innebär förhoppningsvis att det nu är min tur att få mer tid över till mig själv. Har för mig att dom klippte av navelsträngen vid förlossningen, men det har inte märkts om man säger så.

Jag har fått träffa vänner en handfull gånger utan att ha lill-rumpa med mig, medan Jonas vänner fortfarande inte har träffat Wilmer utom på julfesten förra året... 

 

Så jag är lika glad jag över att Jonas ska börja sin föräldraledighet den 1 oktober. 

Om jag kommer in på utbildningen som (jag tror) börjar den 21 oktober så kommer jag att ha 3 hela veckor till mig själv, tjohoo!

Då kanske jag kan gå till tandläkaren och rädda mina stackars förstörda tänder som blir gnisslar varje natt, min superonda svank kanske farbror ortoped kan ta en titt på.

Så kan jag träna på Friskis precis när jag vill, och så gå till dietisten då såvida det inte är jättelång kö som till allt annat här i denna staden.

Wunderbart!

Fan nu blev jag ju lite glad. :) :)