nijomisi

I dag ska vi titta på en lägenhet, en trea. 

Den ligger en bit utanför stan (Solna) så det skulle bli lite längre för Jonas att ta sig till jobbet, men jag hoppas att han överlever det...även fast det protesteras högljutt här hemma.

 

Jag har som vanligt redan kärat ner mig totalt i lägenheten medan Jonas som vanligt är den som bromsar och hittar på en massa negativt bara för att lägenheten inte ligger mitt i den värsta stressen.

 

Att han måste åka buss eller pendeltåg i 8 minuter till jobbet är en jättegrej för honom.

Sen att lägenheten har en stor balkong (15 kvm stor), stort kök med snygga köksskåp och stort kylskåp + frys + diskmaskin, är ljus och fin, har två klädkammare, badkar och tvättmaskin, ligger vid en återvändsgränd (dvs inte så mycket bilar utanför), ligger på gångavstånd till pendelstationen, har en stor park några meter bort och fina gräsmattor utanför...nej det tyckte han såg sååå tråkigt ut.

 

Medan jag som är född och uppvuxen i en småstad med naturen runt hörnet och önskar vårt/våra barn samma uppväxt, jag vill verkligen inte ha sten och betong utanför fönstret med tung trafik och övergångsställen med tickande neonlampor och avgaser till tusen.

Tänker inte ge mig på den punkten den här gången.

När det bara var vi, innan Wilmer fötts, så spelade det mindre roll.

Vet att det är dumt av mig att hänga ut Jonas såhär men jag blir så himla sur på honom!

 

Aja, Wilmer och jag ska snart hem till Anna och Sebastian så jag får försöka klaga hos henne stället. ;)