Ett får...två får...
Ligger här och lyssnar på "morgonmusik" mellan mina två killar.
Den ene snarkar så taket är nära på att lyfta. Inte ens min misshandel av spark på benen, hårda puttar på armen och nyp i näsan får honom att sluta.
På min andra sida ligger en annan liten kille och säger "eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeh (nytt andetag) eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeh".
Tänker att som den äkta stockholmare han är, så ligger han nog och tränar på att en vacker dag kunna säga käcka meningar som: "tjeeeena, hur eeeereee? Leeeget?".
Själv har jag insett att det är slut på sömn för min del, och försöker räkna ut hur många timmar man fick denna natt.
5-6 timmar? Orkar inte räkna.
Men det är mitt eget fel, jag lägger mig alldeles för sent på kvällarna.
Lovar mig själv varje morgon att i kväll, DÅ ska jag lägga mig tidigt och fantiserar om hur pigg och glad jag skulle vara om jag bara la mig kl 21 i stället för kl 23. Kanske t.o.m skulle orka baka något och stå kvittrande med nybakat på plåten, i samma sekund som Jonas stegar in genom dörren efter jobbet. Av nån anledning har han en hatt också i min fantasi, som han lägger noggrant på hatthyllan innan vår 6 månader gamla son SPRINGANDE (???) kommer mot pappa. Sen tar de varsin nybakad bulle, och självklart är dom de godaste som bakats, så de säger mmmmm samtidigt.
Eller, Jonas säger mmmm, Wilmer säger eeeeeeh!
Blir det så? Nää...
Men man kanske skulle ta och prova? Mirakel har ju hänt förr. ;)
Kompis
Wilmer har fått en ny bästa vän, som bor i spegeln. Han underhåller sig själv medan pappa lagar mat och mamma plockar och grejar. Perfekt!
Lördag!
Alla hjärtans dag...
Om några dagar är det alla hjärtans dag igen. I vanlig ordning hann jag i några sekunder tänka "undrar vad jag ska få av Jonas...", men så kom jag på att det är just Jonas vi snackar om här...och så försvann den dumma tanken.
De tre senaste åren har det sett ut såhär:
För 3 år sen, ingen present. Han fick hjärtformad choklad.
För 2 år sen, ingen present. Medan jag kommer med en massa "kärleks-te", och en massa andra fåniga presenter. Han lovar att jag ska få en present, han har bara glömt. Den presenten lyser fortfarande med sin frånvaro.
Förra året: Jag har köpt något som jag inte minns vad det var nu. Jonas har inte köpt något, men lovar att han ska köpa något. Några dagar senare får jag faktiskt en liten hjärtformad ask, med fem Lindtchoklad i.
Jag är gravid med Wilmer och har tappat allt sug för vad sötsaker heter, så jag får i mig dom här godisarna väääääldigt långsamt. Efter två veckor står inte Jonas ut längre och äter upp de sista tre som fanns kvar.
Gravidhormoner och allt så blev jag skitsur och påpekar att jag får äta upp MIN present hur sakta jag vill!
Han ska köpa en ny ask säger han, men den blev aldrig köpt. :)
I år tänker jag nog spara mina pengar tror jag, har en känsla av att det inte blir någon present i år heller. ;)
Vi får fira i mars i stället, då har vi varit tillsammans i 10 år och förlovade i 5 år.
