nijomisi

Så var det bara 4 månader kvar till den stora dagen, för i dag blir Wilmer 8 månader. :)
8 månader sen han var så pytte pytteliten så barnmorskorna först matade honom med en pipett. Det tog oss nästan en hel timme att få i honom 20 ml mjölk.
När han grät hördes bara en svagt litet pip.

Nu 8 månader senare ligger han här bredvid mig i sängen, och han är en busig, glad, ENVIS, humoristisk och bland andra personer en blyg liten kille.

Han har fångat mitt hjärta totalt, har nog aldrig varit så tokkär. :)
Kan bli farligt i framtiden när han väl kommer på det. ;)

Såhär ser man ut efter en shoppingdag med mamma. :)

Vi har bokat en resa i april till Barcelona!
Vi håller på att bli galna på vinter och allt vad det innebär, som bara fortsätter...och fortsätter...

Wilmer och jag är i stan för att hitta solhatt, solglasögon och en vårjacka till honom.
Stackaren skriker så fort jag tittar på honom för han är så trött på mig just nu.
Han har provat 3-4 hattar och lika många glasögon.
Det verkar vara något medfött att killar inte gillar att gå på stan...

I kväll är det tjejmiddag för hela slanten. Så Jonas har åkt i väg till landet med Wilmer och vovven (och min plånbok som ligger i skötväskan).

Som TUR är det mesta hemhandlat redan men en del saker till behöver jag ju, så det blev till att leta djupt ner i sparburken.

Hade tänkt träna ett pass nu på förmiddagen också, men träningskortet ligger ju i plånboken så det blev inget av med det. :(
Men jag borde få nån slags träning när jag far fram och tillbaka här i lägenheten och plockar med 10 olika saker samtidigt?

Så typiskt mig att alltid bli stressad såhär innan en fest eller middag för att allt måste vara perfekt.
Katastrofen är ett faktum och jag skäms halvt ihjäl om jag skulle råka se att jag glömt en dammråtta eller en dålig låt spelas på datorn...fånigt, jag vet!
Har egentligen bara dammsugning, tvätt av golv, Systembolaget och några grejer som ska inhandlas från Ica kvar. Klockan är inte ens 10, tjejerna kommer klockan 18...jag hinner! Lugn, lugn...

Hoppas att ni får en skön dag/kväll, det ska jag försöka ha...
:)

Ligger och kollar Internet på mobilen, Wilmer har legat och snackat i säkert en timme nu, så nu är jag klarvaken...

Kollade mailen och klickade in mig på ett mail från PEAB, där det stod med stora bokstäver: "(Mammas för och efternamn) välkommen på lägenhetsvisning den 17 mars! Vi ses i helgen!" Kände hur kroppen frös till när jag läste det där...

Det var när syrran och jag var i full gång och hitta lägenhet till mamma, som var tvungen att ha hiss i trapphuset pga rullstolen. Då gjorde jag så att olika hyresbolag skulle skicka meddelande till mig när en lägenhet med våra önskemål blivit ledig. Har visst glömt att avregistrera mig...klant.

I dag firar jag och den snarkande åsnan bredvid mig 10 år tillsammans. Ballonger och serpentiner!
Hur vi ska fira det? VILJAN att slå på stort och kanske åka i väg nånstans eller nåt finns ju, men som trötta småbarnsföräldrar så tryter fantasin om VAD vi ska hitta på, ganska rejält.
Vi ska väl orka ta oss till nån restaurang i kväll i alla fall...

Nu är det 20 minuter kvar tills Jonas mobil ringer för väckning, ska hinna överraska med vaniljhjärtan och en bukett röda rosor till frukost i dag...
Gotta go.

Tänk vad roligt man kan ha, när man får se och känna på en ballong för första gången. :)
Han satt i sin baby-siter och var allmänt missnöjd medan han tittade på mig, jag hade för tillfället inte tid att ge all min uppmärksamhet till honom utan höll på lite i köket. Så hittade jag ett paket ballonger från våra barnlösa dagar när vi fortfarande firade hundens och kattens födelsedagar......
Jag blåste upp en ballong och knöt fast den i ett snöre, som jag knöt fast i baby-sitern. Sen var föreställningen i gång!

Jäklar vad armar och ben sprattlade! Och munnen sprack upp till ett stort överförtjust leende, sen var allt frid och fröjd igen i säkert 15 minuter framåt.

Fast dagen efter så var det inte lika spännande med ballongen längre..."den leken är SÅ 7 mars 2013...nu är det 8 mars lissom"... ;)

Dvärgen Toker i egen hög person? ;)

Det känns lite som att man fastnat i något slags mönster, och det kommer aldrig gå över.
För 2 veckor sen var Wilmer genomförkyld.
Förra veckan fick han öroninflammation, hög feber (39,4) och så tålde han inte penicillinet, så han kräktes och var rutten i magen. Några sekunder efter att han fått ny blöja, sprakade det till igen...även fast man väntat ut honom.

Nu tredje veckan är han genomförkyld IGEN och hade feber i går men inte i dag tack och lov. Han har ont i magen för han pruttar massa och har skrikit varannan timme natten igenom både lördag och söndag. Han vägrar att äta, han verkar ha ont i munnen/svalget också. Vi får bara i honom mat om han får en supp först. Han har spytt upp mjölken 4-5 ggr som vi fått i honom.

Det har varit så jobbiga veckor för både Wilmer och mig, men framförallt för Wilmer förstås. Skriver "mig" för Jonas har varit borta väldigt mycket i veckorna, så jag har tagit den största smällen.
På 1177 (sjukrådgivningen) säger de att man ska vända sig till sin BM och att det kan vara tandsprickning på gång...

Sista testet är morgongröten (som han normalt ÄLSKAR men har vägrat äta i helgen) äter han inte den så ringer jag BM för nu håller jag halvt på att oroa ihjäl mig.
Han är så kinkig med maten annars, men i helgen har vi fått i honom tok-lite. Bara i dag blev det totalt 2 flaskor välling ungefär, dvs ca 5,2 dl. :(

Denna maktlöshet...