Tatuering
Förlåt om jag trampar på någon öm tå nu men jag är bara tvungen att visa detta.
Jag kollar runt lite på olika tatueringar för jag är lite i valet och kvalet att göra en till tatuering nångång, och då hittade jag den här tatueringen. Först blev jag lite äcklad, sen fick jag ett skrattanfall så tårarna sprutade (lite fredagstrött)...
Så fult! Varför vill man ha det där över hela magen frivilligt?? En rynkig kattröv liksom.
Jag kollar runt lite på olika tatueringar för jag är lite i valet och kvalet att göra en till tatuering nångång, och då hittade jag den här tatueringen. Först blev jag lite äcklad, sen fick jag ett skrattanfall så tårarna sprutade (lite fredagstrött)...
Så fult! Varför vill man ha det där över hela magen frivilligt?? En rynkig kattröv liksom.
Baka baka liten kaka
Även fast jag stått i köket hela dagen på jobbet och plågat både stackars barn och kollegor med min mat, så verkar jag inte ha fått nog av matlagning för i dag. Helt plötsligt blev jag sugen på att baka något (eller så var det det färdiga resultet som lockade mest?) så nu står en äppelpaj i ugnen på gräddning.
Eftersom min karaktär som oftast lyser med sin frånvaro så har jag bett min käre minst lika sockersugna sambo att vara min karaktär. Så jag frågade honom om jag skulle baka något och fick ett rungande "javisst!" tillbaka.
I nästa sekund var jag på väg till affären och nu står kakan alltså i ugnen.
Uschande mej. Vad hände med mitt "nu jävlar!"? Var ju superduperladdad för några veckor sen men det är som bortblåst nu igen. Skit också. Känner bara det där jävlar anammat typ var tredje dag och det går ju inte för sig, jag behöver professionell hjälp tror jag. Helst nån som hugger av mina armar och sätter mig på en öde ö och hämtar hem mig igen efter 1 månad. Fast iofs...om jag blir satt på en öde ö så behöver jag nog inte hugga av armarna...kan vara bra att kunna vifta bort flugorna som käkar på mig på nätterna.
Vad kostar det att gå till en dietist? Nån som vet?
Har ju min fina vän Sanna som utbildar sig till dietist men det är ju samtidigt lite känsligt att kompisarna vet vad man väger...hm.
Kanske går att ta reda på via Internet...men det gör jag sen...först ska här ätas äppelpaj!
Fy o blä. ;)
Eftersom min karaktär som oftast lyser med sin frånvaro så har jag bett min käre minst lika sockersugna sambo att vara min karaktär. Så jag frågade honom om jag skulle baka något och fick ett rungande "javisst!" tillbaka.
I nästa sekund var jag på väg till affären och nu står kakan alltså i ugnen.
Uschande mej. Vad hände med mitt "nu jävlar!"? Var ju superduperladdad för några veckor sen men det är som bortblåst nu igen. Skit också. Känner bara det där jävlar anammat typ var tredje dag och det går ju inte för sig, jag behöver professionell hjälp tror jag. Helst nån som hugger av mina armar och sätter mig på en öde ö och hämtar hem mig igen efter 1 månad. Fast iofs...om jag blir satt på en öde ö så behöver jag nog inte hugga av armarna...kan vara bra att kunna vifta bort flugorna som käkar på mig på nätterna.
Vad kostar det att gå till en dietist? Nån som vet?
Har ju min fina vän Sanna som utbildar sig till dietist men det är ju samtidigt lite känsligt att kompisarna vet vad man väger...hm.
Kanske går att ta reda på via Internet...men det gör jag sen...först ska här ätas äppelpaj!
Fy o blä. ;)
Vår
Har inte orkat skriva på ett tag för jag har känt mig seg, trött och så har jag blivit förkyld och jobbat hela dagarna o.s.v o.s.v men när man ser att buskarna har börjat knoppas och man hör Koltrasten sjunga så blir man genast lite piggare. Våren är här!
Har börjat påskpyssla lite med barnen på förskolan, jättemysigt dom gånger man inte halvt stressar ihjäl sig för att alla barnen vill ha hjälp samtidigt även fast man försöker förklara för dom att jag bara kan hjälpa en i taget.
Det har varit två långa dagar och i morgon har jag stängning av hela förskolan, Jonas och jag ligger här utslagna i soffan och slötittar på TV:n för vi har inte direkt ork till något annat.
Den här veckan har varit så seeeeg...blä.
Nu börjar man längta ordentligt till värmen på Fuerte Ventura, det ska flygresan till trots bli helt underbart!!
Har börjat påskpyssla lite med barnen på förskolan, jättemysigt dom gånger man inte halvt stressar ihjäl sig för att alla barnen vill ha hjälp samtidigt även fast man försöker förklara för dom att jag bara kan hjälpa en i taget.
Det har varit två långa dagar och i morgon har jag stängning av hela förskolan, Jonas och jag ligger här utslagna i soffan och slötittar på TV:n för vi har inte direkt ork till något annat.
Den här veckan har varit så seeeeg...blä.
Nu börjar man längta ordentligt till värmen på Fuerte Ventura, det ska flygresan till trots bli helt underbart!!
Dagen efter...
Åh vad jag är seg idag! Ändå så tycker jag inte att jag drack särskilt mycket, jag börjar nog helt enkelt bli för gammal för sånt här.
Man känner ju sig extra ung när man går på en nybliven 22-årings fest. ;)
Vi hade det jättemysigt igår och Sanna hade ordnat så fint och gjort så god mat och goa drinkar.
Hon blev glad för sin present också som var ett presentkort på H&M.
På lördag är det dags för nästa födelsedagsfest! Då är det Victoria vi ska fira. :)
Sup o svälj, nu ere helg!
Håller på och gör mig redo för i kväll.
Presenten är inhandlad, ölen köpt och har plattat håret och försökt göra mig lite fin.
Ska snart åka till Stina för att vina lite och prata lite strunt, sen kommer Anna och hämtar upp oss och så far vi mot Uppsala! Och jag är inte trasig varken i knäna eller nån annanstans, det verkar (än så länge) som att jag verkligen SKA till Uppsala. Tjoho!
Bild 21: En person som alltid ställer upp för dig
Har tänkt så det knakat för att försöka komma på nån annan för att inte bli tjatig, men den som alltid ställt upp för mig utan att tveka är ju faktiskt mamma.
Hon t.o.m erbjöd sig att spola ner den äckliga malen (som vi har i vårt akvarium) i toan för att jag tyckte att den är så ÄCKLIG. Men där stoppade jag henne och sa:
-Nää, men mamma så kan man ju inte göra det är ju djurplågeri.
-Nänä men säg till om du ändrar dig, sa hon.
Vilken solskenshistoria va? :)
Frajdäj!
Fredag idag och jag har överlevt de två första arbetsdagarna.
Faktiskt riktigt kul att vara på jobbet igen och framförallt få prata med lite människor, man blir nästan scitzofren av att bara gå hemma och prata med katten.
I morgon ska Anna, Stina och jag till Uppsala för att fira Sanna som fyllde år häromdagen.
Har känt Sanna i drygt 2-3 år nu men har aldrig varit hemma hos henne nångång. Varje gång det varit på gång så har något hänt antingen med mitt knä eller något annat jobbigt. Men den här gången hoppas jag att inget hinner hända innan det är dags att fara dit!
I morgon på dagen måste jag fixa presenten som Anna och jag gemensamt ska ge till henne.
Vad vi tänkt att ge tänker jag inte skriva än IFALL Sanna skulle läsa det här innan hon fått presenten.
Vore ju himla dumt.
Nu ska jag ta och fira lite fredagskväll framför tv:n.
Kram på er!
Bild 20: En bild på dina närmaste
Här har ni några av mina allra närmaste: Min syster, Jonas och mina syskonbarn Rambobina och Rumpnissan. (Den ena slåss och den andra frågar tusen frågor per dag.)
Vi är på Cinderella med släkten på mammas sida och firar vår kusin som fyllde 25 i dagarna.
Vi drack drinkar, dansade lite, åt buffé, satt i hytten och pratade och hade det bara mys.
Eftersom alla var samlade så blev det ännu mer uppenbart att mamma var borta och det kändes så enormt tomt och konstigt, men jag försökte slå ifrån mig den känslan eftersom vi hade så trevligt. Var liksom inte läge att sitta och deppa ner sig.
Hoppas att vi hittar på fler roliga saker i sommar! :)
För att göra Melinda lite rättvisa så lägger jag in en extra bild på bara henne. :)
Hundvakt
Inspelningen igår var...rätt kul. Vi såg hela showen i stora tv-apparater för vi satt liksom bakom kulissen och i bland stod det "Applådera" över hela skärmen och då skulle vi klappa...
Vi satt och klappade händerna nästan oavbrutet i 2 timmar och vi fick varsin chipspåse efteråt för besväret.
När vi kom dit fick vi skriva på varsin sekretesslapp där vi lovade att inte säga något om hur det gick eller vem som vann, så det är bäst att man inte säger något då då.
Idag ska jag vara hundvakt till Jonas mammas lille hund Loke som är 7 månader gammal.
Ingrid (Jonas mamma) ska göra stan osäker i dag och då eftersom jag inte har något annat för mig så ska jag ta hand om hennes tredje lille "son".
Fast om man tänker så, så ska jag ju samtidigt vara vakt till min svåger och då blir det genast lite konstigare...
Han har aldrig varit hemma hos oss förut, men han har träffat både Milton och Simba förut så jag tror och hoppas att det ska gå bra.
Kändes lite taskigt att lämna sin egen hund på dagis i morse när man vet att Loke kommer, men det blir nog lugnast så...
Loke i mattes trygga famn.
Tv-inspelning
I kväll ska Jonas och jag gå på inspelning av "Herr och Fru" som jag tror kommer att gå på tv4 för Agneta Sjödin ska vara en av programledarna. Det var gratis och bra så det är klart att man går då.
Dessutom har Jonas namnsdag idag och det är en perfekt namnsdagspresent som jag inte behöver betala ett öre för, höhöhö...
Kommer ihåg när vi var på inspelningen av "Vem kan slå Fredrik och Filip?", då fick vi spela in skratt och applåder innan själva inspelningen började.
"Ja, då vill jag höra er skratta följt av en applåd om tre, två, ett..." och alla "skrattade" i publiken sen klappade vi händerna medan dom filmade oss. Vi fick göra om det flera gånger och det kändes så töntigt så till slut skrattade man på riktigt. Så om ni nu skulle se "Herr och fru" och dom drar något dåligt skämt och ni av nån anledning skulle få se en närbild på mig apflabbande så försvarar jag mig här och nu. Det är inte skämtet vi hör!
Apropå Jonas så pratade han i sömnen IGEN i natt och jag är säkert den enda som är road av hans kommentarer, men jag måste skriva om det ändå.
Han låg och snarkade, plötsligt började han fnissa som man gjorde när man var liten när man satte tungspetsen mellan framtänderna och liksom blåste ut luft mellan tänderna och sen sa han:
- Det går inget bra för mig idag Nina.
- Vaddå då? sa jag.
- Nä. Såg du på tv:n? Det var en blå plastig sak. Stor.
- Är du vaken?
- Zzzz....
Nästa gång ska jag nog ligga redo med mobilen på inspelning för han tror knappt på mig när jag berättar nästa dag vad han har sagt.
Bild 19: En person som är snygg
Min fina syster. Hon har alltid varit fin och det spelar liksom ingen roll vad hon har på sig eller vilken frisyr hon har, eller om hon går osminkad en hel sommar hon lyckas vara fin ändå!
Det är ju kul för henne jag är inte ett dugg bitter...hm. ;)
När jag går osminkad så syns inte mina ögonbryn, ögonen ser ständigt nyvakna ut och man är blek och glåmig.
Kommer i håg när jag gick i högstadiet så kom det fram en kille till mig och jag blev sådär lite pirrig och tänkte "Nämen åh...varför kommer den söta killen fram till mig?" och så frågar killen "Du är syster med hon Maria som städar på skolan va? Hon är så jävla snygg! Ni är inte särskilt lika...." sen gick han.
Ungefär samtidigt blev jag mobbad på skolan och fick alltid sitta själv i klassen, eller fick ett brev i mitt skåp där det stod att hela skolan tyckte att jag stank och jag bröt ihop ute i korridoren och tre av mina klasskompisar bara tittade på mig och sen gick därifrån medans jag satt på golvet och grät. Och gick jag på skolgården ropade vissa "muuu!" och lärarna pushade på mig och sa att jag måste ta för mig mera och inte vara så mycket ensam. Men det var ju inte så lätt för en mobbad 14 åring att ta för sig när hela klassen tyckte att man var konstig för att man var så blyg och hade noll självförtroende för att man var så utstött, och ju jobbigare jag hade det desto mer åt jag hemma för att försöka läka såren att jag aldrig hade någon kompis att "vara" med, så det var en jobbig och känslig tid för mig.
Så kommer den där mupp-killen fram och slänger ur sig såna saker.
Just då var jag inte glad och tyckte mest att syrran var dum.
Vi är inte särskilt lika idag heller, jag tycker fortfarande att hon är finare än vad jag är.
Och det kan jag säga och verkligen mena utan att vara sur på henne idag. :)
Men elaka ord kan sätta djupa spår i en människas liv.
Därför ska man alltid tänka efter flera gånger innan man slänger ur sig något elakt till nån.
Bild 18: En bild på din fritid
Jag har letat och letat efter en bättre bild men det är bara att inse fakta, jag gör inget av min fritid som andra vill se... :/
På den här bilden är vi på en promenad Drottningholm och jag tror att den är tagen vintern -09. Jo så är det.
Och ja...jag bär på vår hund Milton som slickar sig på nosen...och Jonas skugga syns lite fint där i snön och mina ögon har förvandlats till två sträck.
Spännande.
Min helg
Vilken rolig helg jag har haft!
I lördags bjöd jag in syrran och våra kusiner Susanne och Carina på lite mat i lilla lägenheten och vi hade det jättemysigt. Vi satt och pratade om lite allt möjligt och så plockade vi fram ett spel som roade oss i säkert en timme.
Man skulle prata med hes röst samtidigt som man bröt på finska och så skulle man gäspa och se uttråkad ut när den som satt till höger om en pratade, sen skulle man skulle stryka på sina ögonbryn när man själv pratade och när jag skulle prata skulle jag börja med att säga "inte för att skryta men...." och syrran skulle säga "precis vad jag skulle säga!"..o.s.v helknasigt spel med lite konstiga regler, men kul! :)
Jag hade en liten otursdag i lördags, började med att mikron började glöda och lukta bränt (när jag berättade det för Jonas så sa han att mikron har ju grill och det säkert var den som syntes och att vi kunde titta på den nästa gång han kom med, men se det går inte...mikron hamnade nämligen på tippen....)
Sen hade inte affären efterrätten jag tänkt bjuda på så vi fick handla på ett ställe till.
När jag skulle börja laga mat så funkade inte spisplattan jag satt igång, den var iskall även efter en halvtimme så jag satte i gång den andra plattan som blev het på nolltid och jag brände mig när jag skulle känna om plattan var varm. Det var den visst....
Nu hade jag bara en liten platta att laga mat på så maten tog låååång tid att göra och när jag skulle göra såsen så rörde jag snabbt med en sked samtidigt som jag satte kastrullen på plattan och säkte värmen, (frääääääs!) sa det och så blev det lite bränt på botten men jag tror och hoppas att det inte märktes på smaken.
Sen när plåten med klyftpotatis och biffar skulle ur ugnen så satt den stenhårt fast! Den gick inte att rubba ur ugnen så syrran fick försöka en stund och till slut fick hon ut den!
Efter allt det roliga kunde man till slut helt färdig och svettig gå och sätta sig till ro och äta...
Det bjöds alltså på klyftpotatis, biffar med fetaost i, whiskeysås och sallad och till efterrätt blåbärspaj med vaniljglass och kaffe.
Gjorde misstaget och dricka kaffe också och gör jag det på kvällen så går det inte somna sen på natten.
Så när gästerna gick runt kl 23 var jag jättepigg och diskade rent det sista, bäddade bäddsoffan, gjorde mig i ordning, tittade på långfilm som började runt kl 12 på natten och fortsatte att titta på tv efter det och tänkte att nu var klockan runt 3 på natten nu MÅSTE jag försöka sova lite. Men jag låg och stirrade i taket i 2 timmar till innan jag till slut somnade kl 5 och då sov jag till kl 11 och skulle med tåget sen 3 timmar senare, så det blev inte mycket gjort på söndagen.
På tåget förresten när jag skulle gå av tog en person tag i min hand och sa "men vad roligt att se dig!!!" med ett stort leende. I två sekunder tänkte jag "vem är det där?" innan jag såg att det var min gamla jobbiga högstadielärare Hildegun som jag hade i hemkunskap...jag kvittrade tillbaka något som: "jamen detsamma!" sen gick jag.
När jag kom av på plattformen tänkte jag igen "jäkla kärring som gav mig tvåa i hemkunskap fast jag kämpade och gjorde allt man skulle och min kompis som jag jobbade med hela terminen fick en femma." men sen möttes jag av en massa pussar från Jonas och Milton så jag hann inte tänka så mycket mer på det.
Nu var jag tillbaka hos mina tre killar (Jonas, hunden och katten.) <3
Vår hemliga baby vi håller gömd i bilen...
Helg
Jaha, då drar jag till K-holm i kväll igen då.
Jonas ska till Gnesta så jag följer med honom dit i bilen så tar jag tåget därifrån sen...
Har nog kommit på nu vad jag ska bjuda på på lördag. ;)
Jonas får skriva ner receptet och så får jag hoppas att min 40 cm breda spis och ugn inte sviker mig.
Senast jag tillagade något där så tog det ca 20-25 minuter innan plattan blev varm och vattnet började att koka.
Vet inte om det är "normalt", är så van vid vår gasspis här hemma som får vattnet att koka på knappt 5 minuter men det kändes lite väl länge...
Ja, så nu finns det inte så mycket mer att skriva än att jag önskar er en skön helg!
Bild 17: En ovanlig bild
Det här kanske inte är en ovanligt bild men det är en ovanlig syn i allafall. :)
Syskonkärleken hägrar som mest när man tagit bilden på dessa två hållandes om varandra och dom säger "åh...blääää!" för att dom kramats, och för en gångs skull inte slagit ihjäl varandra.
Bilden är tagen jag tror dagen innan deras skolavslutning och tjejerna provar klänningarna dom ska ha nästa dag.
Nu är det inte så många månader kvar till nästa skolavslutning, ska bli kul att se på när syrran kämpar tappert med att hitta nya klänningar till dom. :)
Syrran: Den här klänningen då? Den är väl fiiin?
Barnen: Näääää!
Melinda börjar gråta och ylar: Jag vill ha min hästtröja på avslutningen!!!
Syrran: Det är ju hål i den och så är den smutsig!
Melinda: Jag vill HA den....uhuhuhuuuuu...
Albina: Är jag fin i den här? Får jag låna ditt läppstift? Jag vill ha rosa slingor i håret också. Och nya skor. Och en rosett i håret. Och armband. Och...
Melinda: Uhuhuhuuu...
Syrran mumlar något och räknar till tio...
Jag tittar roat på och undrar när syrran ska få sitt utbrott. :)
Det är väl också "syskonkärlek"? ;)
Beröm
Har precis kommit hem efter en runda på gymet och en liten promenad från stan.
Nu är jag trött i mina halvgamla ben så nu var det skönt att schlänga upp dom i sängen en stund.
Känner mig tokglad och laddad till tusen, när jag hade tränat klart och tog ur hörlurarna så sa personalen på gymet "snyggt jobbat!". Och bara dom två orden har gjort så jag känt mig glad och mer motiverad än någonsin.
Menar att jag en knubbis får sån peppning av hurtbullar med sina atletkroppar är mycket värt, det verkar som att det var precis vad jag behövde höra. Är jag töntig? Jag vet inte, men nu är det ingen tvekan om att det blir gym i morgon också! Jag e på gång! Jag e laddad...å tänd å sådär! Morr.
Nu är jag trött i mina halvgamla ben så nu var det skönt att schlänga upp dom i sängen en stund.
Känner mig tokglad och laddad till tusen, när jag hade tränat klart och tog ur hörlurarna så sa personalen på gymet "snyggt jobbat!". Och bara dom två orden har gjort så jag känt mig glad och mer motiverad än någonsin.
Menar att jag en knubbis får sån peppning av hurtbullar med sina atletkroppar är mycket värt, det verkar som att det var precis vad jag behövde höra. Är jag töntig? Jag vet inte, men nu är det ingen tvekan om att det blir gym i morgon också! Jag e på gång! Jag e laddad...å tänd å sådär! Morr.
Bild 16: En bild på dig själv
Dags för en egobild igen då då, det är mycket roligare att lägga in bilder på andra personer än en själv. :)
Den här bilden är tagen i somras, jag sitter på en liten mur i Italien och flinar fånigt mot kameran.
Det är dagen innan mitt knä ska åka ur led och jag blev så gulligt förolämpad upprepande gånger av Italiens sjukvård "you very big!" samtidigt som de måttade med händerna hur stor jag var (är tydligen en meter bred) och jag får tillbringa resten av min tid där sittandes i sängen och glo på Italiensk tv, och ringa efter Jonas när han skulle komma tillbaka för att hjälpa mig på toa och jag bara längtade hem.
Fastade på nån musikkanal och dom spelade samma videos om och om igen...Shakira "waka, waka", Lady Gaga "Alenjandro", "We speak no americano" m.fl
Efter att ha sett dom musikvideorna 10 gånger per dag i 3 dagar i sträck så var jag rätt less på dom låtarna och är det fortfarande...fast att se en Italiensk gubbe försöka sälja smycken halvskrikande till tv-tittarna var ganska roande det också när jag inte orkade med musikvideorna längre.
It´s here!
I natt satte sig Jonas upp igen och pratade i sömnen...
Han sa: "Mmm...på ett sånt här skumt ställe måste man hitta en skum utgång.....liksom......nödutgång....liksom...."
Oj, vad jag ska mobba honom när han kommer hem från jobbet.
Nu har min bok kommit som en gullig person tipsade mig om, den ska förhoppningsvis få mig på lite mer positiva tankar och inte få mig att tycka att livet är prutt.
Tack för tipset, Ida! :)
Nu närmar helgen sig med stormsteg och jag som bjudit in mina kusiner och systeryster på mat på lördag (i lilla lägenheten), har ingen aning om vad jag ska bjuda på!
Dags att börja ta sig en funderare på det kanske...hm...
Bild 15: En person som du vill vara med
Hm.. den här punkten var svår, riktigt knepig faktiskt men det föll på Jonas till slut....SÅKLART!
Mina damer o herrar, får jag presentera: Mitt livs kärlek! Jonas ponas päron pung.
I bland gör han mig galen, ibland är han pinsam (börjar misstänka att han tar den där servetten när vi ätit klart o gräver runt med i näsan när vi sitter i en restaurang, för att reta mig) men jag intalar mig att ingen är perfekt även om han för det mesta har sina goda stunder.
Kunde inte ha hittat en bättre kille det är jag övertygad om.
Brottskod försvunnen
Ofta när jag är ute och går så frågar folk mig om vägen vart de nu än ska och jag är långt ifrån säker varje gång de frågar, och de gånger jag inte har en aning så säger jag ju det såklart men vissa gånger har jag chansat lite så jag vet inte hur många stackars människor jag lurat iväg på villovägar.
En man frågade om närmaste vägen till ett ställe och undrade om han skulle gå rakt fram eller uppför trappen som låg i närheten. Gå uppför trappen sa jag och han tackade så vänligt och när jag gick vidare undrande "varför sa jag så?!, jag har ju ingen aning om vart den trappen leder ens!"
En annan frågade om det fanns någon kiosk i närheten av där vi stod och jag lurade iväg honom lååååångt bort och sa att det var närmaste kiosk när jag sen gick vidare kom jag på 2-3 stycken som låg närmare...
Och då känner man sig lite elak först, men sen så blir det nästan lite roligt...usch så jag är.
En man frågade om närmaste vägen till ett ställe och undrade om han skulle gå rakt fram eller uppför trappen som låg i närheten. Gå uppför trappen sa jag och han tackade så vänligt och när jag gick vidare undrande "varför sa jag så?!, jag har ju ingen aning om vart den trappen leder ens!"
En annan frågade om det fanns någon kiosk i närheten av där vi stod och jag lurade iväg honom lååååångt bort och sa att det var närmaste kiosk när jag sen gick vidare kom jag på 2-3 stycken som låg närmare...
Och då känner man sig lite elak först, men sen så blir det nästan lite roligt...usch så jag är.
