nijomisi

I kväll är det party på Stinas ballekong!

Känner mig grymt teknisk och duktigt just nu. :)
Jonas sa över telefon hur jag skulle kunna göra så min mobil blev ett modem till min dator (som jag tog med mig hit), så att jag skulle kunna komma ut på Internet. Och jag höll på halva kvällen igår och försökte komma ut på Internätet men utan att lyckas. Men så nu så uppdaterade jag den s.k "systemprogramvaran" i telefonen enligt Jonas befallning och vips här är jag! Hoppade till av lycka när startsidan plötsligt visade sig framför näsan på mig. Så beroende man är av vissa prylar, är ju skrämmande banne mig.

I dag skiner solen här över lilla K-holm och syrran och jag tog en tidig en timmes promenad ut till (och från) kyrkogården, där satte vi vita och rosa rosor på mammas grav och satt sen på bänken intill och pratade lite. Vi tycker att tiden har gått så otroligt snabbt och att det känns så himla länge sen vi träffade mamma. Den friska mamma som alltid gjorde samma saker och allting var alltid på samma sätt när man kom hem till henne. Dörren in till huset stod alltid öppen hela somrarna för "det var nyttigt med frisk luft" som hon sa. Radion som stod och spelade på lagom volym nästan dygnet runt på Rix FM kanalen i vardagsrummet, och hon som alltid envisades med att ha halsbandet utanför sina polotröjor och alldeles för hårt sprejat hår och vi kunde prata om allt med henne och vi skrattade och grät tillsammans...hon var så fin. Och vi saknar henne såå mycket!

Och igår gick jag med syrran på ett bas/puls-pass. Det första Friskispasset på läänge (pga knäna).
Det är ju vansinnigt roligt att träna på Friskis och jag skulle gärna börja igen, men jag lyckas alltid göra illa knäet när jag kommer igång. Tror att knänet blir överbelastat på något sätt, men såna här pass lite då och då kan man ju få unna sig i alla fall. :)

Nu ska jag nog ta och gå ut i solen lite granna. Det har varit så regnigt och kallt innan i veckan så det är bäst man passar på!

Tack för att du läste! <3

Precis som jag trodde så har dagarna i maj rusat iväg, redan den 18 maj idag och jag har redan varit här i K-holm i 3 dagar nu!
Och nästa vecka lär inte gå saktare för då är det födelsedag och intagningsprov till högskolan och så ska jag jobba och göra lite annat. :)
Men det är kul när det händer lite saker!

I morgon ska jag gå på mitt första Friskispass på säkert 2-3 år med syrran.
Vi ska gå Bas/Puls och jag ber till de högre gudarna att mina knän håller sig på plats under hela passet.
Syrran ska försöka skrapa ihop lite "gympakläder" till mig så jag kommer säkert att bli väldigt tjusig med leggings med hål i o.s.v ;)
Och alla känner alla i den här stan, men skitsamma! Är där för att röra på fläsket och inget annat, så dom får ta mig som jag är. :)

I kväll ska jag titta på Grey´s anatomy och bara ta det lugnt och umgås med mina nära o kära.
<3

Åh, jag kan inte sova!

Fasen så kul att det gick bra för Sverige!

Det blev Grönan i allafall så nu har vi kommit hem för vi var tvungna att kissa hunden, men det kändes ändå som att det var alldeles lagom tid att åka hem på.

Vad händer idag då?
Ja, jag sitter här och väntar på ett livstecken från Karolin för att höra om hon kommer idag eller inte.
Jonas vill åka till Trosa och flyga sitt modellflygplan om vi inte får besök, så jag håller mina tummar krampaktigt här för att hon kommer!
Ska nog försöka lura ut honom på stan annars...:)
Har hittat jättesnygga short för killar på H&M:s hemsida och Jonas gjorde också tummen upp så dom måste vi försöka hitta.

Både Jonas och jag och våra djur ligger fortfarande och latar oss i sängen och ingen har nån större lust att gå upp riktigt än, fast det börjar suga i magen så snart måste man väl upp på frukostjakt i allafall. Vårat kylskåp gapar tomt som vanligt så vi måste till affären så småningom för att handla men just nu känns det bara jobbigt.
Det är väl det lördagmornar är till för? Att lata sig. ;)

Idag var jag i Kista galleria med Anna och jag har shoppat skor i förbannelse.

Jaaaa! Europa köpte Sveriges bidrag även fast låten är så dålig så gick vi vidare till final, tjoho!
Nu är man ju nästan tvingad att titta på lördag också. Måste ju se hur det går, annat finns ju inte...
Sådär dåliga texter borde ju inte vara så svåra för en annan att skriva heller ju...
"Stop, don't say that it's impossible, 'cause I know it's possible".
"Lilla Pelle han plockar svamp, en massa svamp, svamp är gott."
Aja...

I dag är det fredag den 13:de men än sålänge har det inte hänt någon olycka mer än att jag råkade bli medlem på "Din sko" idag. Hoppas att resten av dagen fortsätter utan olyckor...

I morgon kommer KANSKE Karro hit (beroende på vädret). Skiner solen så tänkte vi ta en tur till Skärgården och kanske till Grönan, men regnar det så skjuter vi upp det till en annan helg. Kommer ju ändå snart och våldgästar henne i K-holm så hon slipper mig inte helt.

Nu väntar jag på att Jonas ska komma hem från jobbet, han skulle ut och öla med några arbetskompisar så det blir spännande att se när han behagar att komma hem, min lille suput.
Jag chansar på.....hm....kl 19.

Ha en skön helg hörreni.

I kväll tänker i alla fall JAG titta på semifinal 2 och hålla tummarna för att Eric Saade sjunger oss vidare till finalen på lördag!
Förra året missade vi ju en plats så det vore ju så kul om vi gick vidare i år, så kom igen nu Sverige!!
Jonas och hans bror ska på musikal i kväll så jag får sitta ensam framför tv:n och tjoa. :)
Tänker ni titta? I såfall ses vi framför tv:n i kväll.
Puss på er.

I morse vägde jag mig och såg att jag har 7 hg till mitt nästa mål, och då tänkte jag på den lilla frasen som mina kompisar lite skämtsamt brukar säga innan vi ska ta en shot eller nåt (rim, hihi)
"-Vad gör vi? NU KÖR VI!"
Töntigt jag vet, men dom orden fick mig att med bestämda steg gå mot garderoben och klä på mig, borsta håret och ta på mig skorna och gå ut på en långpromenad. Dessa 7 hg ska vara puts veck inom kort!
Sen är det bara att köra mot nästa 5 kg.

Jag klickade mig in på Aftonbladets hemsida och den ena rubriken efter den andra står det om någon som har dött, och då kom jag av någon konstig anledning i håg en sak.

När jag var 11 år och hade svårt att sova en natt så låg jag bredvid mamma på natten och vi låg och pratade, vi pratade om döden. Pappa hade dött bara några år innan och jag tror att jag frågade mamma var han var nånstans. Mamma sa att hon inte visste vad som hände efter döden men att han säkert såg oss och vakade över oss. Sen försökte hon skoja lite och sa att han kanske blir min katt eller kanske min farfar i nästa liv.
Jag minns att jag låg och fnissade åt henne för jag tyckte att hon och själva tanken att pappa skulle bli min katt var så knasig.
Vi låg där och skojade en stund och fnissade tillsammans.
Sen sa hon att när hon dör så kanske hon också skulle bli något knasigt. Men då blev jag plötsligt ledsen och sa att "Nej mamma du får inte dö!" och hon försökte trösta mig och sa "Men Nina...inte behöver du bli ledsen gumman, jag som är så envis jag kommer att bli 123 år och ha krokig näsa" sen minns jag inte ordagrant vad hon sa men hon sa något roligt så jag började att skratta under alla tårarna.
Det var ungefär 19 år sen och hon blev inte någon gammal tant.
Min underbara mamma.

Här är det ju nästan omöjligt att välja EN person, för det är ju så många jag aldrig vill släppa taget om.

Vet att det är typiskt svenskar att tjata om vädret, men ÅH så underbara dagar vi har!

Så var även denna helgen över.
Vi har som jag skrev i ett tidigare inlägg varit i K-holm över helgen.
På lördag dag så var vi hos min moster och firade henne. Vi satt på deras STORA balkong och åt den mumsiga maten som dom bjöd på, och solen sken och det var helt underbart väder! Kändes som man aldrig ville åka hem därifrån. I present fick hon pedikyr av syster och mig på ett ställe som heter "Hela mig".
Jag har en ansiktsbehandling som jag fick i presentkort på min 30-års dag att ta ut på det stället också. Tiden går ju så himla snabbt, får ju skämmas som inte använt alla presentkort jag fick än.
Men jag SKA använda dom,  jag lovar!

Lilla Moa var så söt och brydde sig inte så mycket om vad som hände i världen, hon låg och sov och sov fastän hon bollades runt mellan famnarna, och hon verkade vara en nöjd liten bebis. Hade ju med oss presenter till henne också och tänkte att föräldrarna säkert redan fått en hel del kläder i present till henne, så jag hade skickat efter en rolig napp så när/om hon använder nappen så ser man nog nästan bara ett par stora framtänder. :)


Och så fick hon en pekbok som mest också var på skämt. "Pekboken för lite finare barn" och så är det ord som Champagne, sportbil och skaldjur i...
Föräldrarna tyckte nog inte att vi var riktigt friska, men dom får hämnas den dagen Jonas och jag får barn. ;)



På kvällen sen så gick Jonas och jag hem till Karolin och hennes kille Micke var där också. Karro hade gjort god mat som dessutom var efter GI-recept (tackar o bockar för det) och även efterrätten. Jättegott var det!
Sen snick snackade vi lite hemma i soffan och bestämde sen oss för att gå och ta nån drink och öl på "Harrys".
Vid 23-tiden var det dags för oss att gå hemåt igen till vovven som väntade på oss i lilla lägenheten.

Igår hann vi inte med så mycket. Jag köpte blommor och satte på mammas och pappas gravar, Jonas satte upp en rullgardin i lägenheten, vi lämnade tillbaka borren vi lånat av syrrans kille och sen åkte vi hemåt mot Stockholm igen.
Underbart väder idag också så vi funderar på om vi ska ta årets första picnic nere i parken i kväll.
Nu kommer sommaren snart och allt känns lite lättare.
Lovely! :)

Så himla gutt det är att bränna lite pengar ibland.

Packa, packa, packa....
Så fort det blir helg så är det dags för oss att packa våra väskor igen, i stort sett.
Min kära moster firar ju sin födelsedag lite i förskott som sagt så därför är det dags igen, det är alltid kul att träffa gamla tjocka släkten.
I bland känner man att "åh vad skönt det skulle vara om dom kunde komma till OSS nångång på högtider och så". Kom vi till dom lika sällan som dom kom till oss så skulle vi nästan aldrig ses. Och vi skulle inte bli firade på våra födelsedagar alls om vi inte for till dom eftersom vi fyller på så "dumma" dagar. Och det är klart...jag fyller ju faktiskt på den näst dummaste dagen på hela året så det ju svårt att åka hit då det förstår jag ju. För den dummaste dagen att fylla på måste väl vara julafton?
Vi börjar närma oss en av släktens "födelsedagsmaraton" när halva släkten fyller år på en gång.

16 maj: Min moster
23 maj: Min syster
3 juni: Min systerdotter
4 juni: Min morfar
5 juni: Jonas bror
26 juni: Min kusin
7 juli: Min faster o.s.v

Och Jonas och jag far runt som yra höns i vår lilla blåa pruttipangpang rike runt. :)
Fast. EN dag som släkten faktiskt får komma hit till oss är om vi nu skulle gifta oss en vacker dag. Observera OM:et och "vacker dag". Min tilltänkta får nämliga kallsvettningar och kniper ihop som en mussla så fort det kommer på tal så jag har lite att jobba med först. ;)

Dags för en egobild igen. Ja, den nyaste bilden på mig är denna här som jag ju la upp för någon dag sen också i ett tidigare inlägg.
Jonas och jag har precis varit och firat Sofia i förskott på födelsedagen och är på gång att åka mot Jonas mamma och fira Valborgsmässoafton. Det regnade lite ute men jag ville ha mina solglasögon på mig i allafall av nån anledning som jag inte minns nu...
Åh. Nu är det bara en bild kvar i 30-dagarsutmaningen. Tjoho! :)

En av de värsta sakerna jag vet är att inte bli tagen på allvar.
Jag kan sitta och lyssna på när andra personer i min närhet berättar om sina problem eller om dom nu behöver prata av sig för dom är osams med någon, eller vad det än gäller och försöka komma med goda råd eller bara lyssna på dom.
Men sen när det en annan gång är min tur att prata av sig eller om det är något problem jag har så får jag antingen bara ett leende tillbaka utan att få svar, eller ett "ja du... det är inte lätt....." sen fortsätter dom att prata om annat igen. Och då kommer jag liksom av mig. Vaddå? Nu behöver JAG ett gott råd eller få höra att det ordnar sig eller vad det nu än gäller. Jag förstår inte riktigt det där och det både irriterar mig och gör mig ledsen.
Är inte jag och mina problem lika viktiga eller intressanta som andras problem? Säger jag dom på fel sätt så folk inte orkar lyssna? Tycker dom att jag överreagerar?
Känner mig ibland som en väldigt negativ person som bara gnäller och när andra den senaste tiden frågat hur jag mått så känner jag att jag inte kan vara ärlig och säga hur jag mår utan jag säger att allt är bara bra även fast det kanske inte är det, bara för att jag inte ska vara så negativ. Men den senaste tiden för mig har det mesta varit skit och det är inte bara mammas bortgång jag tänker på då. Har så många jobbiga "måsten" på mina axlar just nu och det är svårt att vara glad och positiv hela tiden då.
Jag ville väl egentligen inget mer med det här inlägget än att skriva av mig lite. Skriver hellre här än att få det där leendet som gör att jag bara känner mig fånig eller få höra "ja du...det är inte lätt...."