Picknick och BM
Vi har precis gjort årets första picknick i parken!
Ser ju så mysigt ut när folk sitter på gräsmattorna och umgås och äter sin mat. Men när man själv ska sätta ner sin rumpa på filten i gräsmattan så kommer man ihåg hur hårt och obekvämt det faktiskt är med picknick.
Men det var ju mysigt också förstås, bara att få umgås ensam med Jonas gör det värt att stå ut en stund på den hårda gräsmattan, och efteråt med stel rygg och gravidmage likt en sköldpadda som hamnat upp och ner, försöka komma upp på bena igen när det är dags att gå hemåt.
*********************************************************************
I morse var vi hos barnmorskan igen. Hon tog blodprov, blodtryck, äggvite-test och järnvärde.
Mitt järnvärde låg lite för lågt (som förväntat) så nu är det ett MÅSTE att gå på järntabletts-jakt igen, och helst hitta en tablett också som jag inte blir dålig av som jag blev av förra. Men de andra värderna såg bra ut. Sen fick vi höra hjärtslagen på vår lille kille, 153 slag blev det denna gången.
I övrigt så fick vi mest ställa frågor. Så jag passade på att fråga om värken i nedre delen av magen som kommer nästan varje gång jag är ute och går. En brännande värk som kommer och ibland blir så ihärdig så jag måste stanna och vila en stund. Som svar fick jag veta att det KUNDE vara bäcken som spökade, och fick en lapp till ett ställe som kallar sig för "feelgood.se"där har dom sjukgymnastik och vattengympa.
Bara att ta sig i kragen och kontakta dom, här ska börjas tränas!
Har kollat deras hemsida lite grann och kan inte hitta några priser, undrar varför det är så hemligt?
Antagligen för att de är svindyra.
Nu ska jag bara hitta motivationen också....
Hallå? Motivationen? Är du där?...
Bebismage vecka 26
Veckorna bara rusar i väg! Nu har vi snart gjort hela vecka 26 också, och på måndag börjar vecka 27.
Känns inte som att det är SÅ länge sen vi var på hotellrummet i Paris, och stod där som två fågelholkar med ett stort plus på stickan. :)
Men jag kan bara heja på veckorna som rinner i väg, längtar efter att få gosa med min lille buse som rumlar om i magen dag som natt.
Bebis i magen
Barnen på jobbet är så söta, dom tycker att det är SÅ spännande att jag är gravid.
Nu har tiden för s.k "papperloppor" börjat igen, ni vet såna där som man ritar i olika färger och skriver olika "straff" i, och sen frågar nån om ett nummer och sen färg och så ska den personen göra det straffet som blir.
Men i stället för att straffet står med bokstäver så ritar barnen symboler så dom vet vad straffet är, eftersom de inte kan läsa än. Och nästan alla barn ritar en rund ring med en prick som ska föreställa min mage och navel (hahaha!) och betyder "känn på Ninas mage".
Så när som helst under dagen när man kanske håller på i köket, eller grejar med något annat så hör man på avstånd i ett annat rum på avdelningen: "du ska känna på Ninas mage! Fniss..." så vet man att några sekunder senare kommer en flock med barn och känner på magen. Då är det bara att hålla upp armarna och låta dom känna. :)
Och häromdagen hörde jag två tjejer som lekte med dockor:
Y: Jag väntar bebis och min mage är jättestor.
E: Hur länge ska du ha tjock mage då?
Y: Tills bebisen är 1,5 år ungefär.
E: Okej.
Och en tjej kan avbryta sig mitt i leken och kommer och ger mig pussar på magen flera gånger om dagen.
Och i bland när vi ska äta mellanmål ropar några "jag ska sitta bredvid bebisen!!!"
Kan även få frågor som "vad gör bebisen nu?" eller efter att något barn har lyssnat på magen "jag hörde att bebisen grät och sa jag vill komma ut NUUUUU!"
Behöver jag säga att jag bara njuter och tycker att allt detta är helmysigt?
:)
Nu har tiden för s.k "papperloppor" börjat igen, ni vet såna där som man ritar i olika färger och skriver olika "straff" i, och sen frågar nån om ett nummer och sen färg och så ska den personen göra det straffet som blir.
Men i stället för att straffet står med bokstäver så ritar barnen symboler så dom vet vad straffet är, eftersom de inte kan läsa än. Och nästan alla barn ritar en rund ring med en prick som ska föreställa min mage och navel (hahaha!) och betyder "känn på Ninas mage".
Så när som helst under dagen när man kanske håller på i köket, eller grejar med något annat så hör man på avstånd i ett annat rum på avdelningen: "du ska känna på Ninas mage! Fniss..." så vet man att några sekunder senare kommer en flock med barn och känner på magen. Då är det bara att hålla upp armarna och låta dom känna. :)
Och häromdagen hörde jag två tjejer som lekte med dockor:
Y: Jag väntar bebis och min mage är jättestor.
E: Hur länge ska du ha tjock mage då?
Y: Tills bebisen är 1,5 år ungefär.
E: Okej.
Och en tjej kan avbryta sig mitt i leken och kommer och ger mig pussar på magen flera gånger om dagen.
Och i bland när vi ska äta mellanmål ropar några "jag ska sitta bredvid bebisen!!!"
Kan även få frågor som "vad gör bebisen nu?" eller efter att något barn har lyssnat på magen "jag hörde att bebisen grät och sa jag vill komma ut NUUUUU!"
Behöver jag säga att jag bara njuter och tycker att allt detta är helmysigt?
:)
Det blir en dag i solen
Vi sitter och njuter i det fina vädret (förutom när de två yngsta i bland ryker ihop och börjar kivas och slåss, men det är väl det som kallas för syskonkärlek...eller?)
I dag ska dom fara hemåt igen, men om en vecka ses vi igen.
Då ska syrran, kusinerna och jag prova på en massa hudprodukter hemma hos syrran. En tjej hon känner kommer hem till henne och provar sina produkter på oss. Vi får väl hoppas att det inte börjar växa ut konstiga saker efter behandlingen...
Vagn
I dag kommer min fina syster och hennes barn mer eller mindre hittvingade av mig.
När abstinensen blir för svår så gör man nästan vad som helst för att få dom att komma hit, den här gången var tricket att betala för tågbiljetten. ;)
I går kom då äntligen barnvagnen som Jonas och jag köpt, så nu står den i vardagsrummet, omonterad, men ändå tillräckligt för att kunna provköras lite i hallen fram och tillbaka och sätta min längtan till liv.
Jonas åkte iväg till landet igår kväll så det kliade rejält i fingrarna när vagnen stod där och jag och min tröga hjärna inte lyckades få ihop hur delarna skulle sitta. Bara att vänta tills syrran kommer och se om hon lyckas...hon har ju i alla fall lite erfarenhet av såna här "svåra" grejor.
Är väl egentligen ingen brådska, är ju 3,5 månad kvar tills bebisen kommer, men ändååå...
Pratade med Jonas i telefon i går kväll och berättade att jag börjat på ett försök att montera ihop vagnen men att det inte gått så bra, eftersom bakhjulen sitter helt löst...
Fick bara ett mumlade till svar "Du har väl inte haft sönder vagnen va?"...
Skönt att man har ett sånt förtroende från sin kära sambo.
Krävs rätt mycket våld för att ha sönder en barnvagn.
I morse när jag vaknade liggandes på högra sidan och la jag mig sen på rygg, så var magen helt sne!
På vänstra sidan var magen mjuk och platt och på högra sidan var det en hård, avlång bula.
Såg lite roligt ut faktiskt, har inte tänkt på det förut. :)
Läste på nätet att den hårda "bulan" är bebisen som glidit till den sidan mamman ligger på.
Underbart att kunna känna lite på honom(även om det var magen jag kände på förstås) men jag kunde känna lite av hans kropp utanpå.
Hoppas nu att dessa sista 107 dagarna bara rusar iväg, för nu längtar jag snart ihjäl mig.
Nu måste jag gå och övningköra lite vagn igen! :)
När abstinensen blir för svår så gör man nästan vad som helst för att få dom att komma hit, den här gången var tricket att betala för tågbiljetten. ;)
I går kom då äntligen barnvagnen som Jonas och jag köpt, så nu står den i vardagsrummet, omonterad, men ändå tillräckligt för att kunna provköras lite i hallen fram och tillbaka och sätta min längtan till liv.
Jonas åkte iväg till landet igår kväll så det kliade rejält i fingrarna när vagnen stod där och jag och min tröga hjärna inte lyckades få ihop hur delarna skulle sitta. Bara att vänta tills syrran kommer och se om hon lyckas...hon har ju i alla fall lite erfarenhet av såna här "svåra" grejor.
Är väl egentligen ingen brådska, är ju 3,5 månad kvar tills bebisen kommer, men ändååå...
Pratade med Jonas i telefon i går kväll och berättade att jag börjat på ett försök att montera ihop vagnen men att det inte gått så bra, eftersom bakhjulen sitter helt löst...
Fick bara ett mumlade till svar "Du har väl inte haft sönder vagnen va?"...
Skönt att man har ett sånt förtroende från sin kära sambo.
Krävs rätt mycket våld för att ha sönder en barnvagn.
I morse när jag vaknade liggandes på högra sidan och la jag mig sen på rygg, så var magen helt sne!
På vänstra sidan var magen mjuk och platt och på högra sidan var det en hård, avlång bula.
Såg lite roligt ut faktiskt, har inte tänkt på det förut. :)
Läste på nätet att den hårda "bulan" är bebisen som glidit till den sidan mamman ligger på.
Underbart att kunna känna lite på honom(även om det var magen jag kände på förstås) men jag kunde känna lite av hans kropp utanpå.
Hoppas nu att dessa sista 107 dagarna bara rusar iväg, för nu längtar jag snart ihjäl mig.
Nu måste jag gå och övningköra lite vagn igen! :)
Kissnödigheten - Jag = 0-1
I dag var det min tur att hämta hem Mille från dagis efter jobbet.
Det finns en bilväg som är mycket närmare dagis än den jag brukar ta, men den gatan kallar jag för arga gatan för där är både bilister och fotgängare som galna. Folk tutar och skriker åt varandra och fotgängarna är självmordskandidater allihopa och bara kliver ut i gatan utan att se sig för, så den gatan/korsningen ( St Eriksgatan-Fleminggatan) undviker jag gärna.
I dag kände jag att jag lika gärna kunde parkera av bilen hemma innan jag hämtade Mille, så jag körde hela vägen hem. Kände även att jag började bli kissnödig men det var ännu ingen fara, har ännu inte lärt mig att numera går nödigheten från 0 till 1000 på 2 minuter oavsett om det är 2 droppar eller 100 tack vare att bebis ligger emot.
Så när jag står vid parkeringsautomaten och ska försöka få ut en biljett så blir jag plötsligt superkissnödig!
Då låser sig förstås hela automaten och jag får inte ut mitt Visakort. Vad gör man? Jag försöker rycka ut det, men automaten håller fast kortet. Trycker förtvivlat på knapparna men inget händer....börjar svära lite för mig själv samtidigt som bena går mer och mer i kors. Bor iofs 5 minuters gångväg bort men man kan ju inte lämna kortet i automaten för att springa hem o pinka, då kan ju nån ta kortet. Så jag gör ett nytt försök att rycka ut kortet och den här gången lyckas jag få ut det.
Det är en timme kvar tills det är tillåtet att parkera där jag parkerat bilen och lapplisorna har kommit på att många fuskar på gatorna runtomkring oss, så dom åker ofta runt och spanar där. Så jag vågar inte annat än att leta efter en annan automat och ser en ca 30 meter bort. Jag är nu super-super-kissnödig och får till en konstig gångstil med bena mer eller mindre helt i kors och tar mig fram till automaten, hoppas den funkar nu då!
Det gör den. Fast nu måste jag gå tillbaka och lämna lappen i bilen också, 30 meter till mot bilen! Flås, flås!
In med lappen, lås bilen och nu börjar gatuloppet mot porten och den väldigt efterlängtade toan där hemma.
Kan säga att det i alla fall till slut slutade lyckligt utan någon pinsam pöl varken i trapphuset eller hissen (för denna gången), fast lite minnesförlust har jag från den sista gångsträckan. ;)
Så det kan bli...
Det finns en bilväg som är mycket närmare dagis än den jag brukar ta, men den gatan kallar jag för arga gatan för där är både bilister och fotgängare som galna. Folk tutar och skriker åt varandra och fotgängarna är självmordskandidater allihopa och bara kliver ut i gatan utan att se sig för, så den gatan/korsningen ( St Eriksgatan-Fleminggatan) undviker jag gärna.
I dag kände jag att jag lika gärna kunde parkera av bilen hemma innan jag hämtade Mille, så jag körde hela vägen hem. Kände även att jag började bli kissnödig men det var ännu ingen fara, har ännu inte lärt mig att numera går nödigheten från 0 till 1000 på 2 minuter oavsett om det är 2 droppar eller 100 tack vare att bebis ligger emot.
Så när jag står vid parkeringsautomaten och ska försöka få ut en biljett så blir jag plötsligt superkissnödig!
Då låser sig förstås hela automaten och jag får inte ut mitt Visakort. Vad gör man? Jag försöker rycka ut det, men automaten håller fast kortet. Trycker förtvivlat på knapparna men inget händer....börjar svära lite för mig själv samtidigt som bena går mer och mer i kors. Bor iofs 5 minuters gångväg bort men man kan ju inte lämna kortet i automaten för att springa hem o pinka, då kan ju nån ta kortet. Så jag gör ett nytt försök att rycka ut kortet och den här gången lyckas jag få ut det.
Det är en timme kvar tills det är tillåtet att parkera där jag parkerat bilen och lapplisorna har kommit på att många fuskar på gatorna runtomkring oss, så dom åker ofta runt och spanar där. Så jag vågar inte annat än att leta efter en annan automat och ser en ca 30 meter bort. Jag är nu super-super-kissnödig och får till en konstig gångstil med bena mer eller mindre helt i kors och tar mig fram till automaten, hoppas den funkar nu då!
Det gör den. Fast nu måste jag gå tillbaka och lämna lappen i bilen också, 30 meter till mot bilen! Flås, flås!
In med lappen, lås bilen och nu börjar gatuloppet mot porten och den väldigt efterlängtade toan där hemma.
Kan säga att det i alla fall till slut slutade lyckligt utan någon pinsam pöl varken i trapphuset eller hissen (för denna gången), fast lite minnesförlust har jag från den sista gångsträckan. ;)
Så det kan bli...
Helgen
Så var även denna helgen över.
Har varit en rätt omtumlande helg iom besöket hos mormor.
Hon såg så liten och skör ut där hon låg och sov, hon visste knappt att vi var där och reagerade inte ens när syrran och jag gav henne varsin puss på kinden när vi skulle gå.
Morfar grät och syrran och jag var rätt tagna efteråt också så vi satt kvar i hennes bil när vi kommit hem till parkeringen och pratade o pratade. Kändes skönt att få prata av sig med någon som går igenom samma sak och har samma tankar och precis förstår vad man känner.
Tänker på mormor hela tiden i dag, och för hennes skull hoppas jag att hon får slippa sitt lidande och få komma till samma ställe som mamma är på nu. Men för egen del så vill man ju förstås ha sin mormor kvar så länge det bara går...
Men helgen innehöll inte BARA tråkigheter, vi hade en jättemysig helg tillsammans med syrran och hennes familj.
Dom hade köpt och lånat ut en massa underbart fina bebiskläder som nu ligger fint vikta i "bebislådan". Lådan börjar bli rätt full nu, så jag får nog lägga lite band på mig för han lär ju växa ur kläderna rätt snabbt...
Sen så åkte vi till Stadsparken och åt mat, vi satt ute i solen och hade det väldans bra. Maten smakar lite extra bra när man sitter utomhus och äter av nån anledning. Härlig tid vi har framför oss... :)
Och bebis blir 25 veckor i magen idag, tiden går så snabbt!
Har varit en rätt omtumlande helg iom besöket hos mormor.
Hon såg så liten och skör ut där hon låg och sov, hon visste knappt att vi var där och reagerade inte ens när syrran och jag gav henne varsin puss på kinden när vi skulle gå.
Morfar grät och syrran och jag var rätt tagna efteråt också så vi satt kvar i hennes bil när vi kommit hem till parkeringen och pratade o pratade. Kändes skönt att få prata av sig med någon som går igenom samma sak och har samma tankar och precis förstår vad man känner.
Tänker på mormor hela tiden i dag, och för hennes skull hoppas jag att hon får slippa sitt lidande och få komma till samma ställe som mamma är på nu. Men för egen del så vill man ju förstås ha sin mormor kvar så länge det bara går...
Men helgen innehöll inte BARA tråkigheter, vi hade en jättemysig helg tillsammans med syrran och hennes familj.
Dom hade köpt och lånat ut en massa underbart fina bebiskläder som nu ligger fint vikta i "bebislådan". Lådan börjar bli rätt full nu, så jag får nog lägga lite band på mig för han lär ju växa ur kläderna rätt snabbt...
Sen så åkte vi till Stadsparken och åt mat, vi satt ute i solen och hade det väldans bra. Maten smakar lite extra bra när man sitter utomhus och äter av nån anledning. Härlig tid vi har framför oss... :)
Och bebis blir 25 veckor i magen idag, tiden går så snabbt!
Vår krutgumma
Fredag igen!
Större delen av den här dagen har man gått och oroat sig för mormor som åkte in till akuten igår igen.
Hon har diabetes och hennes blodsocker låg jättehögt plus att hennes hjärta är svagt, så länge verkade det som att hon inte skulle komma tillbaka denna gång. Så hela långa dagen har jag väntat på att syrran ska ringa, eller inte ringa, har varit livrädd för telefonen i dag. Men som tur var fick jag sen ett sms av min moster, då hade mormor piggnat på sig lite och fått komma till en avdelning på sjukhuset. Pust!
En riktig krutgumma vi har i släkten. Hon är segare än en kackerlacka. :)
Så i morgon tar Jonas vårt pick och pack och åker till K-holm igen, så ska syrran och jag åka och hälsa på mormor.
Ska bli skönt att se henne igen.
Senaste gången vi hälsade på morfar och mormor på ålderdomshemmet så var det sen kväll, vi hade suttit och pratat en stund och sen skulle vi åka hem. Då sa jag det sista till mormor när vi kramades innan vi åkte: "Godnatt mormor, sov så gott".
Hade inte en tanke DÅ på att dom orden skulle kunnat betyda något helt annat om det varit den sista gången vi sågs.
Åh. Hon ska få en bamsekram i morgon! Eller två... :)
Större delen av den här dagen har man gått och oroat sig för mormor som åkte in till akuten igår igen.
Hon har diabetes och hennes blodsocker låg jättehögt plus att hennes hjärta är svagt, så länge verkade det som att hon inte skulle komma tillbaka denna gång. Så hela långa dagen har jag väntat på att syrran ska ringa, eller inte ringa, har varit livrädd för telefonen i dag. Men som tur var fick jag sen ett sms av min moster, då hade mormor piggnat på sig lite och fått komma till en avdelning på sjukhuset. Pust!
En riktig krutgumma vi har i släkten. Hon är segare än en kackerlacka. :)
Så i morgon tar Jonas vårt pick och pack och åker till K-holm igen, så ska syrran och jag åka och hälsa på mormor.
Ska bli skönt att se henne igen.
Senaste gången vi hälsade på morfar och mormor på ålderdomshemmet så var det sen kväll, vi hade suttit och pratat en stund och sen skulle vi åka hem. Då sa jag det sista till mormor när vi kramades innan vi åkte: "Godnatt mormor, sov så gott".
Hade inte en tanke DÅ på att dom orden skulle kunnat betyda något helt annat om det varit den sista gången vi sågs.
Åh. Hon ska få en bamsekram i morgon! Eller två... :)
Det blir aldrig som man tänkt sig...
Kan inte låta bli att känna mig lite besviken och ledsen.
En vän till mig började prata om att vi borde ordna en kväll för att fira att vi äntligen lyckats bli gravida efter 3 år av slit, oro, väntan, sprutor, äggplock, besvikelse och en massa massa tårar. En kväll bara, alla vi tjejer där vi kunde sitta och äta, prata, kanske dricka lite vin (ja inte jag förstås) och bara ha det bra.
Vännen lovade att starta upp ett evenemang nästa dag på Facebook för att bjuda in de andra tjejerna, vilket hon också gjorde. Det här var den 1 april.
Under tiden har vissa av de andra tjejerna kommit och påpekat att de sett vännens evenemang och att de återkommer om de kan komma, men de har inte lämnat något besked.
Nu när det nästan hade gått en månad utan att en enda av de inbjudna (bortsett från en som tackade nej på en gång, för hon skulle på musikal samma kväll) fortfarande inte har sagt att de kommer så började jag undra lite om det skulle bli något. Fick känslan av att alla väntade på att något roligare skulle hända den här kvällen så de kunde tacka nej till mig.
Då får jag se att en av kompisarna har bestämt med en annan vän att hon ska åka till denne som bor i en annan stad, och hälsa på just under en av dagarna när "babyshowern" var tänkt att bli av.
Och då har hon ändå vetat om det här i en månad innan och inte nämnt något om planerna med den andra vännen.
En annan skulle kolla sitt majschema om hon var ledig den här kvällen, men hon återkom inte heller och nu är vi ju inne i maj.
Då kände jag lite att fy fan.
Under dessa år som jag har känt dessa tjejer så har jag kommit på ALLT som dom har startat i gång. Det har varit julbak, födelsedagar, pinkparty, temakvällar, fest på balkongen o.s.v o.s.v och jag har ju inte heller alltid haft lust, särskilt inte när mamma var sjuk, men jag kom. Alltid!
Bortsett från två gånger, när farmor dött och när mamma dött.
Nu väntar jag barn och jag förstår så väl att det inte alls är lika viktigt för dom som det är för mig, givetvis.
Jag är i sjunde himlen medan för dom så är det ju bara en till unge som snart kommer till denna värld. Men eftersom dom säger att dom är min vän, så kunde dom väl ha ställt upp för en kväll och glädjats med mig?
Nä.
Och det är DET som gör mig så ledsen.
Känner mig så otroligt obetydlig.
En vän till mig började prata om att vi borde ordna en kväll för att fira att vi äntligen lyckats bli gravida efter 3 år av slit, oro, väntan, sprutor, äggplock, besvikelse och en massa massa tårar. En kväll bara, alla vi tjejer där vi kunde sitta och äta, prata, kanske dricka lite vin (ja inte jag förstås) och bara ha det bra.
Vännen lovade att starta upp ett evenemang nästa dag på Facebook för att bjuda in de andra tjejerna, vilket hon också gjorde. Det här var den 1 april.
Under tiden har vissa av de andra tjejerna kommit och påpekat att de sett vännens evenemang och att de återkommer om de kan komma, men de har inte lämnat något besked.
Nu när det nästan hade gått en månad utan att en enda av de inbjudna (bortsett från en som tackade nej på en gång, för hon skulle på musikal samma kväll) fortfarande inte har sagt att de kommer så började jag undra lite om det skulle bli något. Fick känslan av att alla väntade på att något roligare skulle hända den här kvällen så de kunde tacka nej till mig.
Då får jag se att en av kompisarna har bestämt med en annan vän att hon ska åka till denne som bor i en annan stad, och hälsa på just under en av dagarna när "babyshowern" var tänkt att bli av.
Och då har hon ändå vetat om det här i en månad innan och inte nämnt något om planerna med den andra vännen.
En annan skulle kolla sitt majschema om hon var ledig den här kvällen, men hon återkom inte heller och nu är vi ju inne i maj.
Då kände jag lite att fy fan.
Under dessa år som jag har känt dessa tjejer så har jag kommit på ALLT som dom har startat i gång. Det har varit julbak, födelsedagar, pinkparty, temakvällar, fest på balkongen o.s.v o.s.v och jag har ju inte heller alltid haft lust, särskilt inte när mamma var sjuk, men jag kom. Alltid!
Bortsett från två gånger, när farmor dött och när mamma dött.
Nu väntar jag barn och jag förstår så väl att det inte alls är lika viktigt för dom som det är för mig, givetvis.
Jag är i sjunde himlen medan för dom så är det ju bara en till unge som snart kommer till denna värld. Men eftersom dom säger att dom är min vän, så kunde dom väl ha ställt upp för en kväll och glädjats med mig?
Nä.
Och det är DET som gör mig så ledsen.
Känner mig så otroligt obetydlig.
1 maj
I dag for vi till IKEA i Barkaby för att köpa bebistäcke och kudde, och för att göra en liten utflykt i det fina vädret. :)
Vi travade runt likt Svenssons bland andra par med gravida magar och trevade oss fram till barnavdelningen och hittade det vi skulle ha. Vi hittade två olika täcken, det ena för 79:- och det andra för 179:-, man kände ingen skillnad på dom men den dyrare hade en liten beskrivning. Klart lillponken skulle ha det dyraste täcket! Det var säkert en liten aningens bättre än det billigare...på något sätt...
Sen trevade vi vidare, plötsligt säger Jonas som går bakom mig:
-Nina, du måste dra upp byxorna! Du håller på och tappar dom.
Och innan jag hunnit reagera så tar han ett stadigt tag i mina byxor och drar. RITCH!
Jag blir stående stel med stirrande blick och vågar knappt känna efter hur stort hålet blev och VAR det blev hål.
Men som tur var så var det sömmen mellan själva byxan och den "snygga" tygdelen som kryper upp på ryggen och magen för att hålla magen på plats (det är alltså mammabyxor...) som fick ett litet hål. Men det kunde som tur var gömmas under linnet jag hade på mig...
Efter x-antal mördarblickar på Jonas så fortsatte vi vidare inne på IKEA.
Det blev till slut: Bebistäcke, bebiskudde, varmkorv o korvbröd.
Sen tuffade vi vidare till Barkaby outlet och där köpte Jonas en vårjacka och jag mig ett par sommarskor.
Den här dagen har varit helt underbar!
Ge mig mera vår!
Vi travade runt likt Svenssons bland andra par med gravida magar och trevade oss fram till barnavdelningen och hittade det vi skulle ha. Vi hittade två olika täcken, det ena för 79:- och det andra för 179:-, man kände ingen skillnad på dom men den dyrare hade en liten beskrivning. Klart lillponken skulle ha det dyraste täcket! Det var säkert en liten aningens bättre än det billigare...på något sätt...
Sen trevade vi vidare, plötsligt säger Jonas som går bakom mig:
-Nina, du måste dra upp byxorna! Du håller på och tappar dom.
Och innan jag hunnit reagera så tar han ett stadigt tag i mina byxor och drar. RITCH!
Jag blir stående stel med stirrande blick och vågar knappt känna efter hur stort hålet blev och VAR det blev hål.
Men som tur var så var det sömmen mellan själva byxan och den "snygga" tygdelen som kryper upp på ryggen och magen för att hålla magen på plats (det är alltså mammabyxor...) som fick ett litet hål. Men det kunde som tur var gömmas under linnet jag hade på mig...
Efter x-antal mördarblickar på Jonas så fortsatte vi vidare inne på IKEA.
Det blev till slut: Bebistäcke, bebiskudde, varmkorv o korvbröd.
Sen tuffade vi vidare till Barkaby outlet och där köpte Jonas en vårjacka och jag mig ett par sommarskor.
Den här dagen har varit helt underbar!
Ge mig mera vår!
Att heta eller inte heta...
Varför är det så himla svårt att komma på ett pojknamn?
Tjejnamn hade vi hur många som helst på lager, men med killnamn går våra åsikter helt isär.
Vi har skrivit listor med killnamn och inte ett enda namn kan vi komma överens om.
Långa killnamn blir smeknamn, som Christoffer blir en Krille och en Daniel blir en Danne o.s.v så vi vill försöka komma på ett namn där han inte behöver få ett fånigt smeknamn. Så ett kort, bra, inte allför vanligt namn är vad vi letar efter, men det är inte helt lätt. :)
Sen måste ju namnet även passa på honom både som liten och vuxen. Vissa namn är jättegulliga på små barn som tultar runt i lekparken, men kanske inte är lika gulligt när den lilla har vuxit upp till en vuxen man.
Shit så svårt!
Här är våra namnförslag hittills:
Mina förslag: Elias, Wilmer, Love, Oliver, Liam, Neo och Leon. Och Jonas har kommit på "fel" på samtliga namn.
Jonas förslag: Felix (det heter hans katt!), Oscar (det heter hans mammas katt!), Axel (när han är full kommer han att presentera sig som Asel) Max (hamburgekedja?), William (heter ALLA ungar i dag) och Ville (och sen kommer lillasyster Kunde eller?).
Ja det är inte lätt det där.
Har ni några fina namn på lager så SNÄLLA, skriv några rader på kommentarer!
Annars kommer nog vår son att få gå namnlös.
Tjejnamn hade vi hur många som helst på lager, men med killnamn går våra åsikter helt isär.
Vi har skrivit listor med killnamn och inte ett enda namn kan vi komma överens om.
Långa killnamn blir smeknamn, som Christoffer blir en Krille och en Daniel blir en Danne o.s.v så vi vill försöka komma på ett namn där han inte behöver få ett fånigt smeknamn. Så ett kort, bra, inte allför vanligt namn är vad vi letar efter, men det är inte helt lätt. :)
Sen måste ju namnet även passa på honom både som liten och vuxen. Vissa namn är jättegulliga på små barn som tultar runt i lekparken, men kanske inte är lika gulligt när den lilla har vuxit upp till en vuxen man.
Shit så svårt!
Här är våra namnförslag hittills:
Mina förslag: Elias, Wilmer, Love, Oliver, Liam, Neo och Leon. Och Jonas har kommit på "fel" på samtliga namn.
Jonas förslag: Felix (det heter hans katt!), Oscar (det heter hans mammas katt!), Axel (när han är full kommer han att presentera sig som Asel) Max (hamburgekedja?), William (heter ALLA ungar i dag) och Ville (och sen kommer lillasyster Kunde eller?).
Ja det är inte lätt det där.
Har ni några fina namn på lager så SNÄLLA, skriv några rader på kommentarer!
Annars kommer nog vår son att få gå namnlös.
Sjuk
Den här helgen fick jag fira sängliggandes.
Jag har haft magknip, frossa, feber, JÄTTEONT i kroppen och varit illamående. Två av symtomen (magknip och illamåendet) kan jag iofs skylla på järntabletterna jag började ta förra veckan, så dom tänker jag inte ta mer utan får försöka hitta en annan sort helt enkelt, ELLER så får jag äta något som innehåller en massa järn...jordgubbar t.ex mmmums. :) Har ni smakat jordgubbarna än? Smällde i mig en hel liter förra helgen, dom var riktigt goda faktiskt!
Var febern kommer ifrån har jag ingen aning om, men den har tack och lov gått ner nu och lilla bebisen i magen sparkar för fullt så honom har det nog inte gått nån nöd på. :)
Fast vi började bli lite oroliga när febern steg till 38,3. Vid 39 graders feber ska man uppsöka läkare stod det på nätet för då kunde det vara fara för bebisen, men tack och lov så steg aldrig febern så högt upp.
Ja, så här har ni mig... en mindre vacker syn för omvärlden, sängliggandes, skulle behöva en välbehövlig dusch men har ingen ork att stiga upp just nu.
Fast i morgon ska jag jobba är det tänkt så jag måste väl stiga upp snart ändå och försöka ta den där duschen och kanske komma ut i det fina vädret. Ska ju öppna förskolan i morgon och vi är inte så många som ska jobba i morgon för det är en "klämdag", så jag kan nog inte hitta nån som kan öppna åt mig så det är bara att pallra sig i väg.
Men sen på tisdag är det ledig dag igen, ska bli underbart skönt!
Sen är vi inne i maj månad gott folk.
Lovely!
Den månaden bjuder på en massa skoj: syrrans födelsedag, babyshower, besök hos barnmorskan, Eurovision, konferens i skärgården med arbetskompisarna, hudvård med syrran o kusinerna, tårtkalas hos Sofia och P-Å, Karro kommer på besök o.s.v o.s.v
Nä! Om man skulle ta den där duschen nu då...
Jag har haft magknip, frossa, feber, JÄTTEONT i kroppen och varit illamående. Två av symtomen (magknip och illamåendet) kan jag iofs skylla på järntabletterna jag började ta förra veckan, så dom tänker jag inte ta mer utan får försöka hitta en annan sort helt enkelt, ELLER så får jag äta något som innehåller en massa järn...jordgubbar t.ex mmmums. :) Har ni smakat jordgubbarna än? Smällde i mig en hel liter förra helgen, dom var riktigt goda faktiskt!
Var febern kommer ifrån har jag ingen aning om, men den har tack och lov gått ner nu och lilla bebisen i magen sparkar för fullt så honom har det nog inte gått nån nöd på. :)
Fast vi började bli lite oroliga när febern steg till 38,3. Vid 39 graders feber ska man uppsöka läkare stod det på nätet för då kunde det vara fara för bebisen, men tack och lov så steg aldrig febern så högt upp.
Ja, så här har ni mig... en mindre vacker syn för omvärlden, sängliggandes, skulle behöva en välbehövlig dusch men har ingen ork att stiga upp just nu.
Fast i morgon ska jag jobba är det tänkt så jag måste väl stiga upp snart ändå och försöka ta den där duschen och kanske komma ut i det fina vädret. Ska ju öppna förskolan i morgon och vi är inte så många som ska jobba i morgon för det är en "klämdag", så jag kan nog inte hitta nån som kan öppna åt mig så det är bara att pallra sig i väg.
Men sen på tisdag är det ledig dag igen, ska bli underbart skönt!
Sen är vi inne i maj månad gott folk.
Lovely!
Den månaden bjuder på en massa skoj: syrrans födelsedag, babyshower, besök hos barnmorskan, Eurovision, konferens i skärgården med arbetskompisarna, hudvård med syrran o kusinerna, tårtkalas hos Sofia och P-Å, Karro kommer på besök o.s.v o.s.v
Nä! Om man skulle ta den där duschen nu då...
Barnvagn
Vi har blivit med barnvagn! ...eller ja, vi har i alla fall beställt en och skickat in en delbetalning.
Jag lyckades övertala Jonas att följa med till centrum, och kika på vagnen jag sett när Anna och jag varit där. Jag lät nog som att jag jobbade som en försäljare i affären när jag skulle visa hur bra vagnen var, för rätt som det var sa han "ja, men jag tycker att vi bestämmer oss för den här vagnen". Sagt och gjort så stegade vi fram mot kassan, men där stod en ung kille som verkade jobba ensam i affären den dagen. Inte för att vara den, och killen var säkert jätteduktig på sitt jobb, men hur mycket information skulle han ha tid att ge oss om vagnen för vi hade ju ett gäng frågor vi ville ha svar på. Vi bestämde oss för att gå hem och kolla internet om man kunde beställa vagnen nånstans för samma pris. Vi hittade ett ställe som dessutom sålde den för 1000-lappen mindre än i affären. Så vi ringde till stället och hörde oss för om lite saker och allt lät bra, så vi slog till. Vi har ingen aning om vi gjort en vanvettsaffär, men det kan man väl iofs aldrig vara säker på innan man fått grejen.
Jag har längtat såå länge efter en så fånig sak som att köpa vagn, så lyckan är total just nu. I dag är det dessutom 4 månader kvar till beräknad datum när vår efterlängtade bebis ska komma.
Shit. Om ca 4 månader blir JAG mamma! Hjäääälp!
Surt sa räven
Konserten är inställd och den blir av den 10 oktober i stället...
Så nu vet vi inte hur vi ska göra, för då i oktober kommer vår lille son bara vara drygt 1 månad gammal. Och man lämnar ju inte gärna bort dom när dom är så pyttesmå. Blir nog den andra konserten vi får ställa in...vi får ju troligtvis ställa in Coldplay i slutet av augusti med.
Musprutt också.
Honey! I'm home....
I går kom äntligen min semesterfirare hem igen. Han såg lite rolig ut med sin kritvitsstreckade kavaj, solglasögonen hängande på översta knappen på kavajen, sommarskor och röd som en tomat i ansiktet när han dök upp i dörren. :) Alla andra går i vinterkläder och så kommer han sådär. Det är min älskling det.
Skönt att han är hemma!
I kväll ska vi till Debaser och lyssna på det norska bandet "Donkeyboy". Hoppas att killen i magen inte protesterar alltför mycket över den höga volymen som brukar vara där.
Barnvagn
Den här helgen är jag solo. Jonas är i Nice, Frankrike med sitt jobb och med tanke på fyllemesset jag fick kl 01 i natt så verkar det inte gå nån nöd på honom.
"32000 euro för 6 liter champagne. Jag köper!"
Hoppas att han skojade...
Såg på filmen "Baksmällan" i går så lite orolig blir man ju. ;)
Anna, Sebastian (hennes son) och jag umgicks nästan hela dagen i går, hennes man var också bortrest.
Vi gick b.la till Solna centrum och så gick vi till leksaksaffären för hon skulle köpa några leksaker till sonen, då såg jag att det även fanns barnvagnar där. Så jag kila iväg till dom för att provköra dom lite och känna och så.
Alltså det finns hur många barnvagnar som helst! Det är rena barnvagnsdjungeln, så det är jättesvårt att välja en av dessa tusen.
Men i allafall, jag började köra nån vagn fram o tillbaka, och kors o tvärs....och den var ju riktigt snygg, precis en sån som vi kollat efter på Blocket för att komma undan lite billigare prismässigt. Kollade efter prislappen och väntade mig att se 11000 :- eller något sådant, men icke...5900:- kostade den och vips så blev Nina hysteriskt sugen på att köpa vagn. Men det går ju inte när Jonas inte ens befinner sig i samma land som jag, han måste ju få säga sitt. Så nu har jag skickat 2 hysteriska e-mail till honom om hur bra vagnen är och skickat bilder och vill väl helst att han ska skriva "spring och köp!", men det lär han ju inte skriva så jag få vackert vänta till på tisdag eller onsdag när vi kan kolla på den igen. Då kommer vagnen garanterat vara borta.
Attans järnspikar.
Sicken otur.
Suck.
"32000 euro för 6 liter champagne. Jag köper!"
Hoppas att han skojade...
Såg på filmen "Baksmällan" i går så lite orolig blir man ju. ;)
Anna, Sebastian (hennes son) och jag umgicks nästan hela dagen i går, hennes man var också bortrest.
Vi gick b.la till Solna centrum och så gick vi till leksaksaffären för hon skulle köpa några leksaker till sonen, då såg jag att det även fanns barnvagnar där. Så jag kila iväg till dom för att provköra dom lite och känna och så.
Alltså det finns hur många barnvagnar som helst! Det är rena barnvagnsdjungeln, så det är jättesvårt att välja en av dessa tusen.
Men i allafall, jag började köra nån vagn fram o tillbaka, och kors o tvärs....och den var ju riktigt snygg, precis en sån som vi kollat efter på Blocket för att komma undan lite billigare prismässigt. Kollade efter prislappen och väntade mig att se 11000 :- eller något sådant, men icke...5900:- kostade den och vips så blev Nina hysteriskt sugen på att köpa vagn. Men det går ju inte när Jonas inte ens befinner sig i samma land som jag, han måste ju få säga sitt. Så nu har jag skickat 2 hysteriska e-mail till honom om hur bra vagnen är och skickat bilder och vill väl helst att han ska skriva "spring och köp!", men det lär han ju inte skriva så jag få vackert vänta till på tisdag eller onsdag när vi kan kolla på den igen. Då kommer vagnen garanterat vara borta.
Attans järnspikar.
Sicken otur.
Suck.
Orkidé
Tänk att en viss liten blomma kan betyda så mycket.
Jag kommer t.e.x alltid att tänka på mamma när jag ser vita liljor, rosa rosor och orkidéer.
Minns när jag var hemma hos henne och satt hos henne inne bredvid hennes säng där hon alltid låg.
Hon sa: Du, jag kommer inte på det....vad heter blomman nu igen som jag har står där i fönstret?
Jag visste ju vad den hette men för tillfället så hade jag också tappat bort det. Vi funderade och funderade men kunde inte komma på det.
Någon dag senare skulle jag åka hem för jag hade varit hos henne i en vecka i sträck och kände att jag behövde hem och andas lite. Hade hjälpt henne dygnet runt med allt, t.o.m på nätterna ropade hon på mig i bland för att hon behövde hjälp med saker och det gjorde jag ju såklart för henne, men nu behövde jag lite paus.
Hon sa inget först, men när det var dags att gå och jag skulle krama henne så tittade hon på mig med tårfyllda ögon och kramade mina händer och sa:
- Snälla, du KAN väl stanna här en dag till?
Jag: Men mamma jag har redan beställt tågbiljett, jag kommer tillbaka till dig om några dagar, jag lovar!!
Hon hade aldrig reagerat så förut när jag skulle åka hem, men för stunden så tänkte jag inte på mer än att jag ville hem.
Men efteråt har jag tänkt så mycket på det där.
Kände hon på sig att hon inte hade så många dagar kvar??
Vad hade hänt om jag stannat?
Sen kommer det där samtalet från syrran 2 dagar senare som jag heller aldrig kommer att glömma, minns det ordagrant. Mamma hade gått bort. Och bara för att jag varit så självisk så var hon ensam när hon gick bort.
När vi kommer och ska ta farväl av henne så har hemtjänsten spridit ut bladen från samma orkidé som vi inte hade kommit på namnet på några dagar tidigare, och lagt dom på hennes kudde runtom henne och så höll hon några blommor i sina knäppta händer också.
Jag hade kommit på vad blomman hette och kände på något sjukt sätt att jag var tvungen att berätta det för henne, så jag viskade i hennes öra: Mamma, jag har kommit på det....den heter orkidé.
Nu står den blomman i vårt vardagsrumsfönster, den har inga blommor på sig men den har så många minnen så jag klarar inte att göra mig av med den än.
Och förhoppningvis så kommer den tillbaka med nya blommor när sommaren kommer. :)
Jag kommer t.e.x alltid att tänka på mamma när jag ser vita liljor, rosa rosor och orkidéer.
Minns när jag var hemma hos henne och satt hos henne inne bredvid hennes säng där hon alltid låg.
Hon sa: Du, jag kommer inte på det....vad heter blomman nu igen som jag har står där i fönstret?
Jag visste ju vad den hette men för tillfället så hade jag också tappat bort det. Vi funderade och funderade men kunde inte komma på det.
Någon dag senare skulle jag åka hem för jag hade varit hos henne i en vecka i sträck och kände att jag behövde hem och andas lite. Hade hjälpt henne dygnet runt med allt, t.o.m på nätterna ropade hon på mig i bland för att hon behövde hjälp med saker och det gjorde jag ju såklart för henne, men nu behövde jag lite paus.
Hon sa inget först, men när det var dags att gå och jag skulle krama henne så tittade hon på mig med tårfyllda ögon och kramade mina händer och sa:
- Snälla, du KAN väl stanna här en dag till?
Jag: Men mamma jag har redan beställt tågbiljett, jag kommer tillbaka till dig om några dagar, jag lovar!!
Hon hade aldrig reagerat så förut när jag skulle åka hem, men för stunden så tänkte jag inte på mer än att jag ville hem.
Men efteråt har jag tänkt så mycket på det där.
Kände hon på sig att hon inte hade så många dagar kvar??
Vad hade hänt om jag stannat?
Sen kommer det där samtalet från syrran 2 dagar senare som jag heller aldrig kommer att glömma, minns det ordagrant. Mamma hade gått bort. Och bara för att jag varit så självisk så var hon ensam när hon gick bort.
När vi kommer och ska ta farväl av henne så har hemtjänsten spridit ut bladen från samma orkidé som vi inte hade kommit på namnet på några dagar tidigare, och lagt dom på hennes kudde runtom henne och så höll hon några blommor i sina knäppta händer också.
Jag hade kommit på vad blomman hette och kände på något sjukt sätt att jag var tvungen att berätta det för henne, så jag viskade i hennes öra: Mamma, jag har kommit på det....den heter orkidé.
Nu står den blomman i vårt vardagsrumsfönster, den har inga blommor på sig men den har så många minnen så jag klarar inte att göra mig av med den än.
Och förhoppningvis så kommer den tillbaka med nya blommor när sommaren kommer. :)
Semesterbilder!
Då har vi till slut (en vecka efter hemgång) fått över semesterbilderna till datorn.
Tänkte visa några och dom är tagna från alla möjliga olika tillfällen...
Uppe bland bergen (dom disiga korten), från hotellet, olika byar, konstiga vägar vi åkte på, bebismagen, huvudstaden Funchal, trädet med bananer som växte utanför hotellet, tavlan vid sängen på hotellrummet som Jonas och jag blev mer och mer irriterade på för den var så hemskt ful!! m.m
Här kommer dom!
Rosa moln
I dag var vi till BM igen och denna gången fick vi höra bebisens hjärtljud. Det bästa ljudet jag hört på länge. Jonas och jag bara tittade på varandra och log, det är fortfarande en sån overklighetskänsla att VI äntligen ska få en bebis. För några månader sen hade jag nästan infunnit mig i att jag inte skulle kunna bli mamma på ett "normalt" sätt. Så att få uppleva allt det här känns bara som en lång, underbar dröm. Hjärtljuden låg på 152, men vi vet ju redan att vi får en kille. :) Han var VÄLDIGT rörlig som vanligt, och jag känner ju, särskilt när jag lagt mig för natten, hur det rör sig en massa där inne i magen.
Den här dagen kunde inte fått en bättre start, så nu ska jag trippa vidare på mina rosa moln och kanske arbeta lite också. Barn+personal är på utflykt och jag sitter här och väntar på att dom ska dyka upp.
Men fram till dess tänker jag bara sitta här och drömma mig bort lite. :)
Underbart
Den här utsikten från balkongen kan man rätt snabbt vänja sig vid. :)
Vi har precis glufsat i oss av den goda, kaloririka frukostbuffen. Solen är på topp nu och vi ska snart åka ut med bilen (med världens svagaste motor) som vi hyrt. Man kan köra på högst tvåans växel i alla backarna här, lägger man i trean dör bilen efter ett tag. Motorn går på högvarv hela tiden och man ville först gömma sig när man kom farande, tills man insåg att alla bilars motorer lät likadant. :)
Hoppas att ni har det bra där hemma också, oss går det i alla fall ingen nöd på. ;)
