nijomisi

Höjden av romantik, det är nog vad Jonas har lyckats åstadkomma de senaste åren på Alla hjärtans dag.

Hela Sverige eller åtminstonde halva verkar ha fått en tillfällig hjärnblödning när de röstade fram Ranelid till final.

Har börjat få tillbaka mitt liv lite nu, så skönt.

Såg ni Melodifestivalen i går?
Vad tyckte ni?
Jag tycker nog att det hittills varit ganska så tråkiga låtar, ingen som direkt har fastnat.
I går gick muntra Ulrik och David nånting vidare. Kul.
Har redan glömt hur deras låtar gick. Det glömde jag så fort dom slutade spelas.

I dag tänkte jag gå till Åhléns och försöka hitta en viss tränings-dvd som jag har sett på Åhléns vid jobbet.
En dvd med ett mindre smickrande namn kanske, men den heter fitmama.
Så i takt med att magen växer ska jag flytta soffbordet längre o längre bort och plåga grannarna som bor under oss, som kommer att undra om en flodhäst har flyttat in.
Men det finns ingen återvändo, jag har bestämt mig. Jag ska bli en fittmamma!



Resten av dagen kommer nog att bli ganska så händelselös. Väntar på att Jonas ska våga sig hem från landet igen och sen kommer kvällen och då kommer John Blund att hälla en hel säck med sand i ögonen på mig, och så sover jag tills det blir morgon.
I morgon ska jag till ett labb och lämna blodprov. Tur att man inte har nålskräck nu när det är så många tester som ska göras, känner mig lite som en labbråtta. :)

Jag tycks bara skriva inlägg på fredagar?

I dag var alla mina tre kära kollegor borta från jobbet. Två av dom ligger hemma nerbäddade i hög feber och den tredje har varit på kurs hela dagen. Så det var jag och en annan kollega som aldrig varit inne på vår avdelning förut, men som är en lugn o duktig tjej och så 18 spritt språngade galna ungar.
Jag var så trött när jag åkte hem och gravidhormonerna bubblade i mig så tårarna sprutade på mig bakom ratten lagom till en glad låt som "we found love" med Rihanna på bilradion. Inte särskilt sorglig låt men då var allt så jävla jobbigt och jag bara längtade efter att få lägga mig i Jonas famn och SOVA!
När jag kommer hem så står Jonas fullt påklädd med jacka och skor och jag undrar vart han ska.
-Ska ut och dricka öl med några från jobbet.
-Men var inte det på fredag? undrade jag.
-Ja...då också...
-Och så ska du bort hela helgen?
-Ja? Men nu måste jag gå, sa Jonas.
-FAN heller att du ska! Jag har haft en helvetesdag i dag, ylade jag.
Och Jonas som mer eller mindre ofrivilligt fått veta vilket hormonmonster han bor med nu för tiden, vågade inte annat än att tassa ut i hallen och ta av sig jacka och skor igen och messa till jobbet att han inte kommer...
-Men då vill jag hitta på något kul, mumlade han.
-Kul?! svarade jag.
Och så fortsatte ylandet.

Nu några timmar senare har vi facit i hand. Vi gick till Bee´s här i närheten och åt thaimat och nu ligger han i sängen och sover tillsammans med katten. Hoppas att han haft en rolig kväll.
Jag är nöjd i alla fall... :)

Skickade efter lite kläder från H&M i början av veckan och fick meddelande i tisdags att mina kläder var på väg, men har jag fått några kläder? Näää...
Hade tänkt ha en blus på mig i kväll tillsammans med ett par nya byxor jag beställde.
I stället får jag väl ta mig till gallerian här i närheten och trängas med andra stockholmstjejer i klädhavet och försöka hitta något att ha på sig! Sist jag var i en galleria med Anna så sov jag ju i närmare tre timmar efteråt för att jag blev så slut, så det hade varit skönt att slippa...men lyxproblem jag vet, jag vet...ville bara gnälla lite. :)

I kväll då så är det dags att träffa tjejerna utanför restaurangen vid Sankt Eriksplan.
Ska bli kul att träffa alla igen!

Jonas klev i väg för ca en halvtimma sen med full utrustning och tung väska mot centralen där bussen som han bror redan hoppat på i Södertälje, kommer. Sen bär det i väg till Romme och jag tycker fortfarande att dom är galna. Särskilt med tanke på att dom tänker komma hem i kväll...20 mil dit och 20 mil hem igen i snorhalka för att åka skidor i 6 timmar i -15 graders kyla... förlåt men jag förstår det inte riktigt.
Därför kallar jag dom för galna.

För att jag inte ska smälla huvudet i bordet på restaurangen i kväll och somna av ren utmattning efter att ha vaknat tidigt på morgonen plus haft en mindre shoppingdag, så ska jag nog ta och försöka sova lite till nu. Om det går...

Tack för att ni läste och ha en skön helg!

Jonasponas är ute och firar med sitt fjantgäng att en av dom precis har köpt en lägenhet, och det firas med mat å sprit.
Dom griper efter varje tillfälle som ges att fira vad det än är.
Om t.ex Göran som varit förstoppad i en veckas tid helt plötsligt en dag kan skita, då ska det ut och firas!
Okej, nu överdriver jag en liten aning. Men lite fåniga är dom.

Och här sitter jag, numera nykterist...trött i vanlig ordning, nerbäddad innan klockan hunnit slagit 20 på kvällen med skitigt hår som jag inte orkar tvätta i kväll och slötittar på ett "Vänner" avsnitt som jag redan sett flera gånger om. Men jag tittar hellre på avsnittet än på min katt som just nu gör helrengöring av sin håriga kattröv.
Suck.

På lördag ska Jonasponas och hans bror Tomasponas till fjällen och åka skidor i 20 minusgrader.
Ha det så kul boys...var försiktiga så ni inte råkar svälja istappen som bildats i snorrännan.
Själv ska jag sitta på en mysig restaurang med Anna, Sanna och Stina m.fl och äta god mat och ha det bra inne i värmen.

Men nu ska jag sova, för min lilla bebis suger musten ur mamman sin.
Godnatt.

Om ni kommit på vad jag menade med förra inlägget och du känner mig irl eller har mig som vän på FB, var snäll och skriv inget om det på Facebook!

Fredag igen! Sitter och rastar mig på jobbet.
Vi har haft förskoleloppet idag så alla barnen fick ta med sig skidor, snowracer, pulka eller vad dom nu ville ha med och så var vi på golfbanan här i närheten och åkte. Efter halva tiden bjöds det på blåbärssoppa (precis som skidåkarna i Vasaloppet får) och kex, sen åkte vi lite till innan vi gick in och åt Kalles Kocks goda köttfärslimpa.
En riktigt bra dag har vi haft. :)

Förlåt, förlåt för att jag är så dålig på att skriva i bloggen, jag sover heeeeela kvällarna.
Är trött som bara den och är nog inte en särskilt rolig sambo till stackars Jonas just nu.
Men det finns en anledning.
Om jag säger såhär, lite töntigt men ändå:

Gissa vad jag har gemensamt med Beyoncé, Kronprinsessan och Hanna Graaf b.la?
Ja, det är inte mycket men en sak är det.... ;)

Ligger nerbäddad i sängen med laptopen på magen och känner mig riktigt lat.
Ska försöka komma upp ur sängen hela 40 minuter tidigare i morgon, för att ta en promenad till stan och sen åka vidare med tunnelbanan till jobbet. Har varit väldigt sköna, lata månader med längre sovmornar och åka i en varm bil nästan hela vägen fram till dörren till förskolan medan man kunnat lyssna på musik och yla med i låtarna.
Men det får bli slut på det nu...nu är det promenader som gäller igen och tråkig tunnelbana. Varför då?
Jo för att jag helt och hållet har slutat motionera och det är mycket dyrare för oss i längden att jag tar bilen varje morgon.
Men det suger. Kommer att sakna bilen i morgon bitti när jag går i mörkret och kylan och halkar runt bland andra morgontrötta, frusna människor.
Tack bilen för alla våra mysiga mornar tillsammans.
Snyft.

I dag åkte vårt sällskap för helgen hemåt igen.
Tjejerna ville ABSOLUT inte åka hemåt och tyckte att syrran kunde åka hem själv och hälsa dom där hemma från dom. Men efter en massa diskussioner hit och dit att dom nog måste följa med hem i alla fall så gick dom till slut med på det. Fast den äldsta systerdottern var inte riktigt nöjd ändå och sjöng på "Stockholm i mitt hjärta" på vägen till tågstationen.
Vi bestämde att Jonas och jag skulle komma och hälsa på dom om två helger, så vi ses snart igen. :)
Mina söta knäppisar.

I morgon smäller det rejält. Jobbet börjar och det innebär 22 barn som rusar in i vår lilla avdelning och två av dom barnen är dessutom "nya" och kommer behöva lite extra tillsyn. Eva (min kollega) kommer att vara på kurs hela dagen så henne kommer vi inte att se röken av. Christina som gör en del av chefens jobb kommer alla att börja slita i så fort hon kommer så henne kommer vi kanske inte heller se så mycket av, så det blir Carina och jag som får kämpa med dessa 22 barn. Underbart.
Vi lovade varandra i torsdags att ingen av oss skulle ringa och sjukanmäla sig på måndagen så jag hoppas att hon står på benen.......

Nu är jag i allafall nyduschad och ska snart krypa ner i sängen som vi precis har bytt sängkläder i (finns inte mycket som är lika härligt som den känslan).

Godnatt!

I dag får vi finfrämmande, syrran och hennes tjejer kommer och hälsar på oss.

God fortsättning!
Nu är vi inne i årets tråkigaste och "längsta" månad som aldrig brukar vilja ta slut.
Börjar bli jobbigt med detta mörker och jag sover mig igenom kvällarna för jag är helt slut, har precis vaknat efter att ha sovit 2-3 timmar i soffan (igen).
Om det nu inte ska komma nån snö som lyser upp naturen lite så kan vi väl åtminstonde få lite sol?
Som om inte det vore tillräckligt depp så har jag ju inte berättat att jag fick min mobil stulen när vi var i Paris.

Jonas och jag hade ätit frukost på hotellet och gick till vårat rum igen för att göra oss i ordning det sista innan vi skulle ge oss ut på stan. Eftersom det är så dyrt att ringa utomlands så tänkte jag att jag lämnar mobilen "hemma" på hotellrummet, för det kändes säkrare att lämna den där än att bära med den i väskan för DÅ kunde ju nån ta den med tanke på att det bor flera miljoner människor i Paris.
Så jag lägger mobilen i vår stora resväska väl gömd bland våra kläder, alltså man får rota djupt om man ska hitta den. Sen stänger jag väskan och allt är frid o fröjd.

Vi går på stan och när vi kommer tillbaka så vilar vi en stund och jag somnar i vanlig ordning och sover ett par timmar. När jag vaknar kommer jag tänka på mobilen och ska plocka fram den, då är den borta.
Jag tar ut alla kläder ur väskan och verkligen skakar på allt för att se att inte telefonen hamnat i något klädesplagg och vänder upp och ner på väskan, kollar alla fack men ingen mobil.
Jonas tittar också igenom alla kläder för säkerthets skull. Vi tittar i väskan vi haft med oss om jag mindes fel och tog med mig telefonen i alla fall men den är inte där heller.
Vi t.o.m lyfter på sängen för att se att den inte hamnat där och tittar ÖVERALLT t.o.m i papperskorgen, men ingen telefon. Genast börjar det kännas obehagligt, för det är ju uppenbart att nån har varit i vårt rum och rotat igenom våra grejor och hittat min mobil och tagit den.
Vi går ner till receptionen och dom tittar bara på oss och säger att dom haft samma städpersonal i 10 års tid och dom skulle aaaaaldrig sno någon mobil, och börjar ifrågasätta oss om vi verkligen inte förlagt telefonen nånstans. Men vi säger att vi letat överallt och den är verkligen borta.
Nästa dag får vi berätta för ytterligare en person i receptionen vad som hänt och han är lite mer ursäktande och beklagar verkligen den som hänt och skickar upp en champagneflaska till vårt rum som plåster på såren.
Vi går till polisstationen och jag får på min knackiga engelska berätta allt igen vad som hänt och så fick vi med oss en fransk polisrapport som vi ska skicka in och förhoppningsvis få lite försäkringspengar på.
Men det är så jäkla trist att telefonen är borta. Fick ha min iphone i en månad...och jag fick två julklappar i år och den sitter ena sitter på min stulna telefon. Mitt fina rosa, glittrande skal som Jonas köpte till mig. :(
Surt sa räven...
Tur att ingen kan sno min andra julklapp i alla fall. ;)

Nu har vi kommit hem igen efter händelserika dagar i Paris och ett par mindre händelserika dagar i Gnesta.

...min födelsedag. Tänk att man har hunnit bli 31 år! Fy faen.

Listan går av stapeln tidigare och tidigare i december för varje år som går, men för att ha något annat att skriva än att jag stressar runt som en toka hela dagarna och sen är halvdöd på kvällarna så kommer listan här i stället.